Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
»I det gamla Rom föddes idén om mänsklighetens
allförening, hvilken man där ville (och trodde sig om
att kunna) praktiskt utföra under universalmonarkiens
form. Men denna formel föll för kristendomen —
formeln, icke idén. Ty den är den europeiska
mänsklighetens, den har frambragt dess civilisation, för den
allena lefver Europa. Idén om en universell romersk
monarki föll och efterträddes af ett nytt ideal af
allförening i Kristus». Detta säger Dostojevski i
»Skriftställarens Dagbok».
I sin »Antikrist» kommer också Friedrich
Nietzsche, fast från ett annat håll, till det olösliga bandet
och den till synes olösliga motsägelsen mellan
kristendomens och romarväldets världsförenande idéer.
»Kristendomen», säger han, »förstörde hvad som stod där
aere perennius — imperium Romanum, den mest
storartade organisationsform under vanskliga förhållanden,
som någonsin uppnåtts och i jämförelse med hvilken
allt föregående och efterföljande endast är lappverk,
brottstycken, dilettantism — förstörde den, så att icke
sten på sten blef kvar, så att germaner och det öfriga
packet lyckades bli herrar öfver den. Romarnas
jätteverk, eröfrandet af mark för en stor kultur, som icke
brådskar (die Zeit haf), tillintetgjordes af kristendomen
på en natt. — Är det möjligt, att man ännu icke
förstår allt detta? Det imperium Romanum, som vi känna
och som romerska provinsens historia lär oss känna
allt bättre, detta beundransvärda konstverk i stor stil
Tolstoj ock Dostojevski. II.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
