Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
var endast en begynnelse, dess byggnad var beräknad
att med årtusenden bevisa sig. Så har man aldrig mera
byggt, ja man har aldrig ens drömt om att i samma
mån bygga sub specie aeternih
Näppeligen har Nietzsche här rätt eller är han ens
rättvis mot kristendomen. Denna var säkert icke enda
anledningen till förstörelsen, snarare var den väl sista
stöten, som kom den redan till följd af inre orsaker
vacklande byggnaden att störta samman. Och, i hvarje
fall, Roms förnämsta religiöst kulturella idé — den
universella enhetens idé — tillintetgjordes icke af
kristendomen, som tvärtom upptog den i sig, sög till sig
detta lefvande blod, denna lefvande ande ur den
half-döda romerska kroppen. Och på samma gån g gaf den
en ny lekamen, ett nytt lif åt den. Först då det af
imperiums jättebyggnad, oförgängligare än koppar, icke
återstod sten på sten, blottades för människorna själfva
dess stomme, dess ouppfyllda syfte; först då fick den i
detta syfte inneslutna idén sin fulla betydelse för
människorna. Då Rom upphörde att vara verkligt, blef det
icke blott fornstaden utan också framtidsstaden, blef
den »eviga staden»; då det upphörde att vara materiellt,
blef det andligt — Rom dog för att beständigt uppstå
och under loppet af hela medeltiden förfölja den
europeiska mänskligheten som ett fantom, som den stora
religiösa drömmen.
»Och nu», säger Dostojevskij »började åter
sträfvan till en universalmonarki alldeles i den
gammalromerska världens anda men under en annan form.»
— »Af det romerska påfvedömet förkunnades, att
kristendomen och dess idé icke kan förverkligas utan ett
äfven världsligt herravälde öfver alla länder och folk,
med andra ord icke utan tillblifvelsen af en ny romersk
universalmonarki, styrd icke af den romerske imperatorn
utan af påfven.»
Här uppenbarar sig det band, som ytterst förenar
all politik med religionen: mänskligheten kan icke
»inrätta sig universellt» utan Gud, på sidan om Gud —
liksom frågan om Gud alls icke fanns — utan endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
