Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
så positivt som Dostojevski, hvars uttalanden gälla icke
blott framtiden utan också det förflutna. I själfva
verket är den stora striden mellan de två rikena — af
världen och »icke af denna världen» — ingenstädes
afslutad, hvarken i västerlandet eller i östern. Både
här och där har under kristendomens hela
världshistoriska utvecklingsförlopp Kristi andra frestelse fortgått
— frestelsen med de jordiska rikena, kejsarens svärd —
och den fortgår alltjämt. Och Storinkvisitorns ande
skulle kunna säga till Kristus icke endast i den
romerskkatolska kyrkans namn: »Vi ha förbättrat ditt verk. Vi
mottogo kejsarens svärd, och då vi det gjort, afföllo
vi naturligtvis från dig och följde honom, där har du
vår hemlighet.»
Så är det. Idén om världsriket, imperium
Romanum, staten som slukar kyrkan, det andra Rom, som
har fått makt af »denna världens furste» — -»ty hon
är mig gipen, och jag gifver henne åt hvem jag vill»
— idén om den romerske kejsaren, människoguden
eller guden-vilddjuret — »hvem är lik vilddjuret, och
hvem förmår strida emot det?» — denna idé är icke
tillintetgjord utan endast motställd, den kristna idén om
gudsriket, det tredje Rom, kyrkan, som triumferar öfver
staten, idén om lammet och det himmelska Jerusalems
öfverstepräst — gudamänniskan. Och hvar gång som
vare sig i västerlandet eller östern tanken på en
allförening uppstår inom mänskligheten, inträffar också
en ny sammanstötning mellan dessa båda, som
Dostojevski uttrycker sig, »väldigaste af alla idéer, som
någonsin existerat i världen.»
»Den romerska monarkiens sträfvan var stadd i
oafbruten utveckling», säger han vidare. — »Med
utvecklingen af denna sträfvan gick det mest lefvande i
kristendomen nästan helt förloradt Sedan de förkastat
den andliga kristendomen, förkastade den fornromerska
världens arftagare slutligen också påfvedömet. Så
utbröt den fruktansvärda franska revolutionen, som i
grunden ingenting annat var än den sista varianten af
den fornromerska allföreningens formel.» Icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
