Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
som han behöfde för fullbordandet af den påbörjade
jättebyggnaden.
Månne icke Napoleon i dessa grubblerier öfver
österlandet tangerar det ännu förborgade i
»människornas stora kval», i behofvet af allförening? Vidrör han
icke, fastän ännu liksom trefvande, den för oss allt mer
uppenbara oundgängligheten af en yttersta förening
mellan två andligt motsatta och mot hvarandra evigt
graviterande världar — västerlandet och österlandet,
Europa och Asien — medvetenhetens, förnuftets,
personlighetens dagsfär och det omedvetna, instinktiva religiösa
skapandets nattsfär?
»När allt kommer omkring, är denna långa väg vägen
till Indien», sade han några månader före fälttåget mot
Ryssland. — »Alexander af Macedonien begaf sig åstad
mot Ganges från en lika aflägsen punkt som Moskva...
Från Europas yttersta ände måste jag nu gripa mig an
med Asien ... Det blir ett jätteföretag, det medger jag,
men möjligt i XIX seklet.» I november 1811 sade
han med lidelsefull öfvertygelse till de Pradt:
»Om fem år är jag härskare öfver världen. Bara
Ryssland återstår, men det skall jag krossa. Il ne reste
que la Russie, mais je Vécraserai.»
Men hade han verkligen öfvervägt möjligheten af
»jätteföretaget»? Hade han gjort sig klart reda för
svårigheterna i den väldiga planen — att sedan han
»krossat Ryssland» därifrån intränga i Asien? Eller
gick han blindt framåt, kanske till och med afsiktligt
blindt, med slutna ögon, drifven af hvad som föreföll
andra och honom själf som ett oemotståndligt öde?
Visste han så klart som det höfdes »den store realisten»,
hurusom i de moskovitiska storfurstarnas och tsarernas
själfhärskardöme, ur en uråldrig forntid och i de
bysantinska legendernas skugga där hade skjutit fram idén
om en universalmonarki, det tredje ryska Rom? (»Moskva
är det tredje Rom», skref redan i XVI seklet Savva
Spiridon, »det fjärde Rom skall aldrig någonsin
uppstå.») — En idé, som visserligen var mindre medveten
men i dess ställe var mera historiskt lefvande, fastare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
