Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Ja, en stor uppgift förelåg Tolstoj i Krig och Fred,
värdig en sådan konstnär som han — man kan till och
med säga, att för en samtida rysk skriftställare någon
större uppgift icke gafs.
Hur har han fyllt den? Och framförallt, hur har
han fyllt ena hälften af den? Hurudan framstår hos
honom den ena af de båda hufvudpersonerna i denna
tragedi — Napoleon?
»Deuxbattangerna slogos hastigt upp, allt blef tyst,
och från kabinettet hördes andra fasta, bestämda steg:
det var Napoleon. Han hade just afslutat sin
om-klädsel för ridten. Han var iförd blå uniformsrock,
öppen öfver den hvita västen, som omslöt hans runda
måge, hvita skinnbyxor, som stramade kring de korta
benens feta lår, samt ridstöflar. Hans kortklippta hår
var tydligen nyss kammadt, men en hårlänk föll ned
midt öfver den breda pannan. Hans hvita, feta hals
stack skarpt af mot den svarta uniformskragen; det
luktade eau-de-cologne af honom. Hans ungdomliga,
fylliga ansikte med utskjutande haka hade ett uttryck
af huldrikt och majestätiskt välkomnande. — Han gjorde
en tvär knyck vid hvarje steg och höll hufvudet lätt
tillbakakastadt. Hela hans korta, korpulenta gestalt med
breda, fylliga axlar och framskjutande måge och bröst
hade den imponerande och själfmedvetna prägel man
finner hos fyrtioåringar, som äro bortskämda af lifvet.»
I själfva verket är detta Napoleons första
framträdande, ehuru förlagdt till näst sista delen af Krig
och Fred. Förut har han endast skymtat på afstånd, i
drabbningarnas krutrök, som »en liten man med hvita
händer.» Här däremot som alltid i dylika fall hos
Tolstoj framträder med förunderlig klarhet, med en till
och med alltför ymnig detaljrikedom Napoleons yttre
gestalt, framför allt hans kropp, just hans lefvande kropp
men icke hans lefvande ansikte — om ansiktet träder
fram, är det såsom en del, en fortsättning af kroppen,
icke som dess förandligande fulländning,
personlighetens uttryck. Skildringen af kroppens så att säga
anatomiska byggnad — »den framskjutande, runda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
