Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
omätligt, och det omätliga öfvergår till det vanvettiga».
»Kejsaren har blifvit galen», hviskade en gång Decrès
i örat på Marmont, »han har blifvit alldeles galen; han
kommer att göra oss olyckliga allesammans, och det
hela slutar med någon ryslig katastrof».
Liksom anade han oundvikligheten af denna
katastrof, denna ände, går Napoleon den själfmant till
mötes, påskyndar den.
»Hvilken som ville bevara sitt lif, han skall mista
det, men hvilken som mister sitt lif, han skall bevara
det» — med denna moraliska maxim, som förefaller
diametralt motsatt Napoleons egen moral, stämmer denna
i en punkt öfverens: han bevarar icke heller sitt lif
utan »mister» det. Hans själfkärlek öfverskrider alla
de naturliga gränser, inom hvilka personlighetens
bevarande är möjligt: han vet, att han måste förgås, och
han styr mot undergången utan fruktan, utan misskund,
utan ånger.
»Naturligtvis älskar jag makten — men jag älskar
den som en konstnär, som musikern älskar sin fiol:
jag älskar den för de toner, ackord och harmonier jag
framlockar ur den». Hvilken sällsam bekännelse! Man
tycker sig ha fått en af nycklarna till det mest
förborgade i hans väsen. Han är icke blott liksom Dante
och Michelangelo en tankens hjälte utan också liksom
Cesar och Alexander en handlingens konstnär. Han
är sin egen tragedis både hjälte och konstnär; han
skapar och lefver den. Hans enda fruktan, hans enda
kval är, att han icke skall lyckas, icke skall förmå spela
och lefva den till slut.
Så var då drömmen fåfängt närd!
Jag kunde ej den föra ut.
Ack likt en guds så blir mitt slut;
jag går från ofullbordad värld!
»Qualis artifex pereo! Hvilken konstnär som
förgås i mig!»
Det är icke utan anledning, som konstnärer
framför alla andra städse känt sig dragna till Napoleons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
