Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
— Je suis à part de tout le monde, je n’accepte les
conditions de personne.» — På slagfältet vänder han sig
i farans ögonblick till armén med en orubblig, naiv
tillförsikt: »Soldater! jag behöfver edra lif, och ni måste
offra dem för mig». I en stund af stilla begrundan
och rannsakning af det egna samvetet afgör han helt
lugnt: »Jag är inte sådan som andra, och moralens
eller sedvänjans lagar kunna inte gälla för mig. — Je
ne suis pas un komme comme les autres et les lois de
morale ou de convenance ne peuvent ëtre faites pour
moi».
Men det mest förunderliga är, att denna sällsamma
själfkärlek, som liksom motsäger och tillintetgör sig
själf, icke, upprepar jag, hämmas af några slags
själf-bevarelseinstinkter — icke ens af den djupast rotade
bland dem — driften till fortbestånd i släktet. Det är
som om för Napoleon framtiden icke existerade; ensam
bland regenter bekymrar han sig icke om sina
arftagare. »Det är egendomligt», anmärker Metternich, »att
Napoleon, som oafbrutet omstörtar hela Europas
politiska förhållanden, hittills icke har tagit ett steg för att
betrygga sina efterträdares ställning». — »Min bror,»
sade Josef Bonaparte 1803, »vill, att människorna skola
känna sig till den grad beroende af honom och hans
existens, vill vara en sådan välgärning för dem, att de
inte utan fasa skola kunna tänka sig den tid, då han
inte längre finns.» Hans ände världens ände. Och
beständigt har hans själ, hans jag förnimmelsen af
denna ände, denna eviga gräns, denna slutpunkt, bakom
hvilken intet finns. Hvarken ett förflutet eller ett
kommande finns, blott det närvarande finns, det eviga
ögonblicket, det eviga jag —jag ensamt för sig själf, »allt
för sig själf».
En dylik själfkärlek är måhända ohygglig,
vidunderlig och vanvettig, men i hvarje fall är den inte
småklok och lumpen — är icke den vanliga
mänskliga egoismen. »Han skapar af det ideella, af det
o-möjliga», erkänner själfve den moderate och
rationalistiske Taine. »I de planer han uppgör blir det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
