Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
han icke älskar sig i sig själf utan något för honom
själf ännu okändt.
Och om han gick under, var det icke därför att
han älskade sig själf för mycket, utan därför att han icke
älskade sig nog, icke älskade sig intill Gud, sin
yttersta gräns, icke utstod sin kärlek, sviktade, förlorade
jämvikten och om än endast för ett ögonblick föreföll
sig själf vanvettig, löjlig: »från det sublima till det
löjliga är endast ett steg». Det lilla tviflet på sig själf,
icke den stora tron på sig själf vållade hans
under-gång.
»— Nå och snillena, frågade Rasumichin med
mörk uppsyn, sedan Raskolnikov framlagt sin teori om
rätten till att begå förbrytelser, — de som ha fått
rätten att mörda, böra de inte lida alls, inte ens för
det de utgjutit blod?
— Hvarför ordet böra? invände Raskolnikov. —
Här är inte fråga om vare sig tillåtelse eller
förbud. Må de lida, ifall det gör dem ondt om offret.
— För naturer med vid blick och djupa hjärtan är
lidande och smärta något oundkomligt. Verkligt stora
människor måste — enligt min tanke — alltid bära på
ett stort svårmod».
Napoleons »orörliga ansikte» med »stora ögon»,
»oafvändt riktade mot en punkt i fjärran», är, tyckes
det, prägladt af just detta stora svårmod. — »O
Napoleon, hos dig finns ingenting nutida — du är hel och
hållen som ur Plutark!» Riktigare vore att säga: »Du är
hel och hållen ur den grekiska tragedien!» — Ja,
Napoleons gestalt är den mest antikt skurna, tragiska af
alla det moderna Europas gestalter. »Jag har en själ
af marmor, som ingenting berör, och ett hjärta
otillgängligt för allmänmänskliga svagheter». Kanske har dock
ingen såsom han känt sin »mänskliga, alltför mänskliga»
svaghet under den osynliga handens tryck, under ödets
gisselslag. Och detta »kalla» ansikte, som synes vara
hugget ur samma marmor som den delfiske gudens —
hvilken kvinnlig sprödhet och bräcklighet talar det inte
om, hvilken barnslig undergifvenhet och hjälplöshet! Äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
