Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ven han är ett offer. Hans anlete är icke blott en hjältes
utan också ett offers, är ägnadt att inge icke blott fruktan
utan också ömkan — måhända större ömkan än något
annat mänskligt anlete.
Nietzsche såg i honom den sista »inkarnationen
af solguden» — Apollo.
Äfven Puschkin tycks Napoleons bild ha
föresväfvat, då han skref sin profetiska dikt om de två
»demonerna»:
... Delfis gud, en ung gestalt,
var vredgad, i sitt högmod fast förfärlig
och röjde kraft af icke jordisk halt.
Och så bredvid denne delfiske gud — gud eller
djäfvul? — den pygmeiske skälmen, parvenyn Napoleon,
som väcker Nikolaj Rostovs harm, emedan han vågar
tala »som en jämlike» till den legitime ryske tsaren,
lakejen, Napoleon genomskådad af lakejen Lavruschka.
Hvad förmådde den store konstnären att så hädiskt
karrikera en af de skönaste mänskliga gestalter? Eller
visste han inte själf hvad han gjorde — förstod han
inte Napoleon, därför att han inte kunde förstå honom,
därför att han saknade vägar till honom?
Nej, Tolstoj hade vägar till honom, om icke
medvetna så åtminstone undermedvetna.
Den noble, renhjärtade furst Andrej, som står
Tolstojs hjärta lika nära som Levin, känner sig fängslad
af Napoleons personlighet och öde och drömmer —
ehuru visserligen med romantisk töcknighet — att själf
bli en rysk Napoleon. »Ja i morgon», tänker han
natten före slaget vid Austerlitz, »i morgon, det känner
jag på mig, kommer jag ändtligen, för första gången,
att få visa hvad jag förmår». — »Och han föreställer
sig drabbningen. Den får ett ogynnsamt förlopp,
striden koncentreras på en punkt, de ledande tappa
hufvudet. Och då yppar sig ändtligen den lyckliga stund,
det Toulon, som han så länge väntat på. Fast och
klart säger han sin mening till såväl Kutusov och
Weyroter som kejsarna. Alla frapperas af det riktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
