Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
i hans meningar, men ingen kommer sig för att lyda
anvisningarna. Då ställer han sig oåtspord i spetsen
för ett regemente, gör det villkoret, att ingen nu må
lägga sig i hans anordningar, för sin division till den
afgörande punkten och förhindrar nederlaget... Den
följande drabbningen vinns af honom ensam ... Kutusov
skickas bort, furst Andrej utnämns i hans ställe... Nå
men sedan?» Den märkliga bekännelse följer, som
jag redan förut citeret, enär den fullkomligt återger Ljov
Nikolajevitsch’ egna ungdomsdrömmar om Georgskorset,
om krigisk ära, hans vanvettigt lidelsefulla napoleonska
drömmar: »Sedan? svarar sig furst Andrej, jag vet inte
hur det blir sedan, jag vill inte och kan inte veta det;
men om jag vill detta, vill vinna ära, vill bli känd af
människorna, vill bli älskad af dem, så är det inte mitt
fel att jag vill detta, vill endast detta, lefver endast för detta.
Jag kommer aldrig att säga det åt någon,» (Tolstoj har heller
aldrig sagt detta åt någon; icke ens åt sig själf, tycks det,
har han sagt det eller kommer han någonsin att säga
det) »men hur i Guds namn kan jag hjälpa, att jag
inte älskar något annat än ära, än människors kärlek!
Död, sår, förlusten af de mina, ingenting skrämmer
mig. Och hur mycket jag än älskar många människor
— far, syster, hustru — de käraste jag har — så, det
må förefalla hur ohyggligt och onaturligt som helst —
jag offrar dem utan betänkande för en minuts ära och
triumf, för att vinna kärlek af människor, som jag
inte känner och inte kommer att känna. — Det enda
jag skattar är triumfen öfver dem alla, är den mystiska
makt och ära, som sväfvar för mig nu där uppe i
dimman».
Hans närmastes lif — fars, systers, hustrus — är
för furst Andrej icke mindre heligt än »en miljon
människolif.» Men han skämtar ändå inte — han
skulle verkligen förgripa sig mot detta heliga, skulle
offra dessa människors lif för en minut af ära.
Naturligtvis är det här fråga om en tillfällig berusning af
ärans vin, som slagit honom åt hufvudet; men — in
vino veritas. Och framträder icke i dessa ord något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
