- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
50

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

gade lydnad för den »öfvermänskliga stämman», icke
Alexander den välsignades utan blott och bart
Arakt-schejevs, hans förfärande beredvillighet grundad »på
någonting förmer än resonemang» att skjuta ner sina
bästa vänner.

Rufvande på sina frimurartankar har Pierre en
gång en profetisk dröm: han »såg för sig som lefvande
en längesedan förgäten, blid gammal lärare, som i
Schweiz hade undervisat honom i geografi. — Se hit!
— sade gubben, och han visade Pierre en glob. Denna
glob var ett lefvande, rörligt klot (alltså återigen något
geometriskt rundt, karatajevskt, pytagoreiskt) — ett klot,
som saknade fasta dimensioner. Hela dess yta bestod
af droppar, tätt pressade intill hvarandra. Dessa
droppar voro i beständig rörelse, och ömsom flöto några
ihop till en, ömsom delade sig en i flere. Hvarje
droppe sträfvade att utbreda sig, upptaga så stor rymd
som möjligt, men de andra, som sträfvade efter
detsamma, pressade ihop den och än förintade den, än
sammansmälte med den. — Detta är lifvet, sade den
gamle läraren. — Så enkelt och klart det är, tänkte
Pierre. — / centrum är Gud, och hvarje droppe sträfvar
att utvidga sig, upptaga största möjliga rymd för att i
största möjliga mått afspegla honom. Den växer,
blandar sig med andra, pressas ihop, försvinner från ytan,
sjunker i djupet och stiger åter upp. Se där är
Ka-ratajev — han upplöste sig och försvann. — Förstår
du? sade läraren.»

Denna dröm har ingen stor konstnärlig betydelse,
men den kastar ett oväntadt ljus öfver Tolstojs hela
religiösa och filosofiska världsåskådning.

Centrum i globen är Gud, d. v. s. den yttersta
negationen af de skilda mänskliga jagen, det eviga
icke-jag, och ytan består af skilda delar af ett fullkomligt
rundt helt, de skilda mänskliga jagen. Inom detta klot
försiggå två motsatta rörelser — den ena från ytan
mot centrum, från jag till icke-jag, den andra från
centrum mot ytan, från icke-jag till jag: rörelsen från
människan till Gud och rörelsen från Gud till människan;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free