Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
mera fåfängliga i döden, hvars mening ingen lefvande
varelse förmår fatta och förklara». Han tänker icke på lifvets
och dödens mystär och dess helighet och storhet—han
tänker endast på lifvets fåfänglighet och dödens fåfänglighet.
Ja slutordet i denna himmelska sanning, som uppenbaras
för honom, är endast fåfänglighet, endast tillintetgörelse,
endast förnekelse, endast det eviga nej utan det eviga ja.
Då han på sitt bröst varseblir furstinnan Marias
helgonbild, drar han sig till minnes henne och hennes
enkla tro. »Hvad det vore bra», tänker han, »ifall allt
vore så enkelt och klart, som det förefaller furstinnan
Maria. Hvad det vore bra att veta, hvar man skall
söka hjälp i detta lifvet och hvad man har att vänta
efter det, på andra sidan grafven». Men han vet inte
detta, och han kommer aldrig att få veta det; han vet
till och med säkert, att han aldrig skall få veta det.
1 detta »säkert» ligger ett fördoldt högmod, upphofvet
till hans voltairianskt giftiga löje, så cyniskt, så
genom-syradt af »kylig halfhet», då han i en stund som
denna kan fråga: »Eller är det Gud, som ligger
innesluten här, i furstinnan Marias dosa?»
Nej furst Andrej kommer aldrig att »omvända sig
och bli såsom barn», han kommer aldrig att säga
såsom barnen: »Fader vår, som är i himlen!» — »Hvad
jag skulle vara lycklig och lugn, ifall jag nu kunde
säga: Herre, förbarma dig öfver mig!» Men Fadern
finns inte, Sonen finns inte: »Till hvem skall jag säga
det? Den kraft — odefinierbar, ofattlig, (och alltså
naturligtvis hvarken »god» eller »rättfärdig») — som jag
inte bara inte kan vända mig till utan som jag inte kan
uttrycka med ord — är den ett stort allt eller ett stort
intet?» Och furst Andrej slutar med en tanke full af
gränslös förtviflan: »Ingenting är sant utom
fåfänglig-heten i allt hvad jag kan fatta och storheten i något
ofattligt men viktigare». — Är Gud det stora allt eller
det stora intet? — han tvekar, vågar ännu icke afgöra
det, men snart skall han våga, han har redan så godt
som afgjort, att Gud är intet, endast intet, endast
negationen af jaget och icke-jaget, endast tillintetgörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
