Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
nutida hos honom. Denrta skräck för det löjliga
— ett arf af det skeptiska XVIII seklet och ett
förebud till det rationalistiska XIX — är den »ironierts
demon», som kvalde både Byron och Lermontov. I
sanning, den som står under den demonens välde
skapar ingen »ny koran», han besegrar inte Asien vare
sig i själfva Asien eller i Europa, d. v. s. i Ryssland.
»Från det sublima till det löjliga är endast ett steg».
Och det steget tog Napoleon — inte då han öfver
Rysslands snöfält flydde för den gamle lättingen, som
läsande madame Genlis’ romaner tvang en så ärorik
armé att äta hästkött — nej Napoleon var verkligt löjlig,
då han fruktade att göra sig löjlig i en torgmadams ögon.
Detta är hjältens akilleshäl, detta är
»människoköttet» i denna kropp af brons, denna själ af marmor —
det sårbara, nakna, som, om Tolstoj förstått begagna
sig af det, skulle ha beredt honom möjligheten att om
än endast för ett ögonblick göra jätten liten, den
fruktansvärde löjlig icke ensamt i lakejen Lavruschkas och
furst Andrejs ögon.
Kanhända för öfrigt att Napoleon delade denna
sårbarhet med öfverhufvud alla hjältar, som hittills
framträdt för människorna; kanhända att det i hvarje tragedi
innerst ligger något komiskt, att bakom alla mänskliga
fasor lurar ett gudomligt löje?
I hvilket fall som helst är det långt från Napoleon
till antikrist. I jämförelse med »vilddjuret, som skall
uppstiga ur afgrunden», är han ett tamt husdjur; och
om den verklige Napoleon förefaller gigantisk bredvid
den tolstojske, så skall han kanske visa sig verkligt
liten jämförd med den, som han endast förebådar.
Och ändå:
Så drabbes den af evig skam,
som, småsinthetens tolk, den dagen
ett vettlöst klander slungar fram
mot skuggan af en ädel slagen!
Denna skam upplefva vi i den samtida ryska
litteraturen, fastän vi icke känna den. Tvärtom, som
Tolstoj och Dostojevski II.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
