Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
aldrig förr fira vi nu för tiden åminnelsedagar till alla
möjliga storheters ära; till och med Puschkins storhet
betrakta vi utan att genera oss som vår tillhörighet.
Allt sällsyntare, allt svagare bli stämmorna, som
varsko om att det pågår ett förstörelseverk i den ryska
litteraturen, ljudlöst, underjordiskt men därför så mycket
farligare.
Dostojevski anmärkte en gång, att
hufvudpersonerna i Tolstojs böcker tillhöra den högre
medelklassen. Ja just en högre medelklass icke endast i socialt
afseende, såsom Dostojevski menade det, utan också i
andligt afseende. Nedsättandet af det höga till förmån
för det medelhöga, det andligt borgerliga — om än
företrädt af herremän sådana som Besuchov, Rostov —
detta nedsättande började redan i Krig och Fred med
dess skildring af Napoleon och fortgår alltjämt inom
hela den ryska litteraturen. Hvad vi nu genomlefva
är icke en uppenbar förfallsperiod, en
»dekadentis-mens» akuta sjukdom utan ett gradvis tilltagande
moderat demokratiskt, konservativ-liberalt skumrask, ett
nästan omärkligt glidande nedför en mycket slät,
jämn, ofarlig, endast något smutsig sluttning, icke
ett ras utan endast en långsam nivåsänkning — ja icke
så mycket ett nedsättande som ett belackande af det
höga.
»Hopen», säger Puschkin, »fröjdar sig i sin
gemenhet åt det högas förnedring, den starkes svaghet.
Vid upptäckten af en låghet råkar den i hänryckning:
Han är liten som vi, han är usel som vi!»
Hufvudorsaken till Krig och Freds framgång så i
Ryssland som Europa ligger måhända icke i verkets
sanna, alltjämt förborgade storhet utan i just denna af
Puschkin anmärkta allmänmänskliga och nutidsmänskliga
hänryckning inför den lille tolstojske Napoleon,
förvandlad till ett »skälfvande kryp»: Han är liten som vi,
han är usel som vi! Och nu finns det ingen vare sig
hos oss eller i västerlandet, som likt Puschkin svarar:
»Ni ljuger, uslingar, han är liten och usel men inte
som ni — annorlunda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
