Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
den, genom beröringen med denna verklighet, som
själf är lik en vild dröm. »Kanske allt detta är en
dröm, som någon drömmer? . . . Den som drömmer
allt detta vaknar plötsligt upp — och allt försvinner
med ens.»
Redan Puschkin märkte likheten mellan Peter och
Robespierre. Och Peters så kallade reformer äro ju i
grunden en revolution, ett uppror ofvanifrån, ett »hvitt
skräckvälde». Peter är tyrann och upprorsmakare på
en gång, upprorsmakare gentemot det förflutna, tyrann
gentemot framtiden, Napoleon och Robespierre på en
gång. Och detta uppror är icke endast politiskt och
socialt utan i ännu högre grad moraliskt — ett
skoningslöst fastän omedvetet våld mot det nationella
samvetets alla kategoriska imperativ, en omvärdering af alla
sedliga värden. I de mänskliga förbrytelsernas annaler
finnes det väl icke något för den moraliska känslan mer
upprörande mord än mordet på tsarevitsch Alexej.
Men det ohyggliga däri ligger icke i en otvifvelaktig
brottslighet utan i den tvifvelaktiga men likväl möjliga
rättfärdigheten, oskyldigheten i sonmordet; det
ohyggliga ligger i att man omöjligt kan slå sig till ro med
ett enkelt fastslående af att Peter var en vanlig
förbrytare, »en bandit utom lagen». Någon dylik gåtfull
tragedi ges det icke i Napoleons lif. Det förfärligaste
af allt är här frågan: men om nu Peter måste handla
så? om han genom att handla annorlunda hade
våldfört sig mot det heligaste och sannaste i sitt tsariska
samvete? Var det för sin egen skull han mördade
sonen? Men Peter kunde ju aldrig, han helt enkelt
förmådde aldrig skilja mellan sig och Ryssland; han
var Ryssland, han älskade Ryssland som sig själf, mera
än sig själf. Hvem vågar säga, att han icke tusen
gånger skulle ha gifvit sitt lif för Ryssland? Han ville
dess väl, ville »göra människorna godt», därför
mördade han, han »tog steget» genom blod, troende att
detta steg »sedermera skulle utplånas af en
jämförelsevis omätlig vinning». »Han frikände sig efter samvete
från blodet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
