Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
sig och skingras, komma att föra granitmassorna med
sig.
»Den hade de socialistiska åskådningarna till
utgångspunkt», säger studenten Rasumichin om
Raskolni-kovs lära om förbrytelsen — den lära, som gaf
upphof till hela tragedien.
I Europa är socialismen en abstrakt, vetenskaplig
teori eller en partiell tillämpning däraf, framkallad af
samhällsförhållandena. Först i Ryssland blir socialismen
en allomfattande och alltuppslukande, filosofisk,
metafysisk, (ty den ytterligaste materialismen är redan
metafysik) delvis också mystisk lära om lifvets mening,
världsutvecklingens mål — mystisk naturligtvis mot sina
förkun-nares vett och vilja. Och endast i Ryssland, det
petersburgska, peterska Ryssland går socialismen till sina yttersta
anarkistiska konsekvenser, som i väsentlig grad
motsäga och delvis rent upphäfva premisserna. Anarkism
är det fruktansvärda lyska ordet, det ryska svaret på den
västeuropeiska kulturens fråga. Detta ha vi icke lånat
från Europa, detta ha vi gifvit Europa. Ryssland
har i detta fall först uttalat, hvad Europa icke vågat
uttala. Här framträder den benägenhet för allt
ytterligt, strecket öfverskridande, som utmärker det ryska
lynnet och äger mycket gemensamt med religiös
fanatism. Och naturligtvis är det icke en blott och bar
tillfällighet, att det är just i Peters Ryssland dessa
skenbarligen så motsatta och oförenliga ytterligheter — den
monarkiska och den anarkiska idén — på ett så
enastående sätt utvecklats. Båda äro ju utgångna från den
störste själfhärskaren och den störste rebellen i den
nyare historien; det är de två stupen, de två bräddarna
af samma afgrund, inför hvilken bronsryttaren tyglar
sin häst. I politiskt afseende anarkism, i sedligt
nihilism. Och äfven i nihilismen »är slutpunkten nådd»,
»hela den historiska vägen tillryggalagd». Äfven här
den ryska ytterligheten, den ovetenskapliga, till sin
dialektiska spets drifna konsekvensen af den västeuropeiska
vetenskapliga »rena moralens kritik», som visat sig mera
outförbar än det rena förnuftets kritik, konsekvensen af
Tolstoj och Dostojevski II.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
