Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Den första af dem — mot kristendomens helighet
— var Raskolnikov icke medveten om, kände den
endast dunkelt: den andra var han helt medveten om,
emedan själfva den oskärade helgedomen stod klarare
för hans medvetande.
I Sibirien, alltså då han redan följt Sonjas bud
och »tagit lidandet uppå», »rannsakade han strängt sig
själf», säger Dostojevski i romanens epilog, »och i sitt
förstockade samvete ville han icke erkänna någon
särskildt svår synd i sitt förflutna, endast ett vanligt
missgrepp, som kunnat hända hvem som helst. Han
blyg-des isynnerhet öfver att han hade gått under på ett
så hopplöst dumt och hvardagligt sätt, som drifven af
ett blindt öde, och nödgades ödmjuka sig inför en
-meningslöshet, om han ville få någon frid. — Han
ångrade icke sitt brott. — Mitt samvete är lugnt, sade
han sig själf. Onekligen är det en juridisk förbrytelse
jag begått, onekligen har jag brutit mot lagens bokstaf
och utgjutit blod, men tag då mitt hufvud för
öfverträdelsen af lagens bokstaf, så äro vi kvitt... De
människorna (de verkliga härskarna) kunde bära följderna
af det steg de togo, och därför hade de rätt, jag kunde
det inte, och följaktligen hade jag inte rätt att tillåta mig
det där steget».
»Hans brott», tillfogar Dostojevski, »bestod för
honom endast däri, att han icke förmått bära sin
handling utan angifvit sig själf».
Brottet består för Raskolnikov i ångern, i
underkastelsen under samvetslagen.
Och här slutar egentligen eller rättare afbrytes
tragedien, ty någon verklig afslutning får den icke. Allt
som sedan följer är så lösligt och oskickligt vidfästadt,
att det lossnar af sig själf som en mask från ett
lefvande ansikte. Bevars han ångrade sig på nytt;
bevars det var återigen som om »något grep tag i
honom och kastade honom för Sonjas fötter»; återigen
gråter han, slår armarna om hennes knän — och »blir
en ny människa».
Här ges emellertid blott två alternativ: endera skil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
