Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
för Västeuropas ande — Napoleon — så att säga 1812
års ekon i den ryska litteraturen: Krig och Fred, Brott
och Straff.
Vi ha sett, att den första tvekampen slöt icke med
en seger utan endast med en hädelse.
Den andra tvekampen må ha slutat med seger eller
nederlag för den ryska anden, så har denna dock
bevisat, att den var värdig att mäta sina krafter med en
sådan motståndare som Napoleon; här mötte den
fienden
. . . med fälldt visir,
som det i striden höfves kämpen.
Dostojevski blottade den napoleonska idéns
förnämsta svaghet, en icke politisk, icke ens sedlig utan
religiös svaghet. För att i det nutida Europa lyckas
återupplifva den fornromerska monarkiens idé,
världskejsaren-förenarens, människogudens idé kräfdes det att
först öfvervinna den motsatta idén, den kristna
allföreningens, gudamänniskans idé. Men den historiske
Napoleon och Napoleon-Raskolnikov icke blott ej
öfvervunno den — den förre i handling, den senare i
tänkande — de hade icke ens blick för den. Ifall
Ras-kolnikovs Napoleon verkligen var »en profet till häst
med sabel i hand», så hade han dock ingen »ny
koran» i handen, var en profet icke af Gud, icke mot
Gud, blott utan Gud, och i denna mening är han en
lögnantikrbt. »Ifall Gud inte finns, så är jag Gud»,
säger den vanvettige och oförfärade Kirilov — månne
inte så oförfärad, därför att han är vanvettig? »Ifall jag
hittade på att förklara mig för Guds son, skulle alla
torgmadamer skratta ut mig», säger den kanske alltför
sansade och försiktige Napoleon. Ja här är det
verkligen endast ett steg från det sublima, det stora till det
löjliga. Var inte Napoleons fruktan för det löjliga en
till en viss grad löjlig fruktan, troninkräktarens fruktan
för tronarfvingens krona? »Gud har gifvit mig henne
(kronan), ve den som kommer henne vid». — Men var
det verkligen Gud? Ingen har någonsin frågat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
