Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
se, har försökt att låta bli. Men hans tanke kretsade
beständigt kring just denna låga, i allt trängre och
trängre kretsar, och stundom svedde den sig, men
ingen enda gång lät den sig helt omhvärfvas af lågan.
Hvad höll honom tillbaka? Var det icke
öfverensstämmelsen, identiteten hos »båda polerna», de bägge
skenbart så oförenliga och motsatta: — människoguden
och gudamänniskan — just här i denna högsta lysande
punkt, i denna högsta frihet? Om han aldrig vågade
rikta blicken stadigt på denna föreningspunkt, denna
högsta religiösa enhet, var det emedan han fruktade,
att också den skulle klyfva sig.
En gång då han talar om antikrist, som han
anser förkroppsligad i västerlandets kyrka, använder han
uttrycket: den motsatte Kristus.
Dostojevskis skräck för den högsta friheten, är det
icke skräcken för dessa två alternerande väsen inom
honom själf, skräcken för hans egen dubbelgångare och den
i honom sig speglande motsatte Kristus? Liksom
Raskolnikov förmådde Dostojevski ej uthärda denna skräck.
Han räddade eller ville rädda sig undan den genom
enhetstron. Men för oss på vårt nuvarande stadium af
religiöst medvetande finns icke längre frälsning i den
första, ännu omedvetna, orubbade enheten, som föregår
ett medvetet tudelande: vi ha alltför tydligt, ansikte
mot ansikte, sett vår dubbelgångare, vi måste endera
förgås eller genom alla dualitetens fasor nå fram till
icke den första enheten ntan den sista föreningen: »Ty
han är vår frid, han som af de båda gjort ett och har
nedbrutit afskrankningens skiljemur... på det han skulle
af de två i sig skapa en enda ny människa». (Ef. 2.
14. 15). Detta är vårt »glada budskap». Den som
hafver öron att höra, han höre.
Sådana äro dessa den ryska andens två samtidiga
och så skiljaktiga envig med den store representanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
