Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
kanske inte ens af en fransman utan af en af de våra
— i går fyrade en soldat af geväret tätt invid mitt
öra — och så komma fransoserna och ta mig vid
hufvudet och benen och vräka ner mig i en grop, så att
inte lukten skall genera dem, och det kommer att
uppstå nya lefnadsförhållanden, som andra lära sig anse
helt naturliga, och jag kommer inte att veta något om
dem, jag kommer inte att finnas». »Jag kommer inte
att finnas» — detta är den enbart djuriska
själfkärle-lcens ångestskri inför döden, ett kroppens, ja icke ens
kroppens utan köttets ångestskri. Och »något vidare
och mera har aldrig funnits». Här är muren. Själen
tiger, kväfd af kroppens tyngd. För att denna mur
skall nedbrytas, för att det skall ges »något mera»,
måste någonting nytt försiggå icke i själen, kväfd af
kroppen, utan i själfva kroppen. Och det försiggår.
Brechunov, som vältat sig öfver den halft
för-frusne Nikita, täcker och värmer honom med sin kropp.
»Ligg stilla, låt mig värma dig, vi ska — började han,
men till sin stora förvåning kom han icke längre, ty
tårarna trängde honom i ögonen, och underkäken
började darra. Han upphörde att tala och endast sväljde
hvad som kom upp i halsen. Jag måtte vara bra
uppskrämd och medtagen, tänkte han. Men denna
svaghetskänsla var honom sä långt ifrån oangenäm, att den
beredde honom ett eget slags aldrig förr erfaren
glädje». Denna Brechunovs glädje, dessa tårar och
denna vekhjärtenhet, som kommer af skrämsel, af
svaghet och försvagning, är i Tolstojs ögon begynnelsen
till den kristliga kärleken. Alla hans hjältar, som
omvända sig till kristendomen, erfara denna »angenäma
svaghetskänsla». Då kirurgen med sin knif i
ambulansen kommer fram till furst Andrej och förargad
skriker till fältskärerna: »— Stå inte och gapa! Kläd af
honom!» — blir furst Andrej liksom Brechunov
»uppskrämd och medtagen». »Furst Andrejs tankar började
kretsa kring de tidigaste barndomsåren, medan fältskären
brådskande, med uppkaflade ärmar, knäppte upp
knapparna och drog kläderna af honom». Och då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
