Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
männen vräka ner mig i en grop, så att inte lukten
skall genera dem, och jag kommer inte att finnas/»
Förgäfves söker han att genom reflexion fördjupa
sina tankar om kärleken. »Hvad är kärlek? Kärleken
besegrar döden. Kärleken är lifvet. Kärleken är Gud,
och att dö betyder, att jag, en del af kärleken, skall
återvända till den gemensamma och eviga källan.»
Men detta var endast tankar, anmärker Tolstoj.
»Någonting saknades i dem, där var något ensidigt,
opersonligt, abstrakt, ingen lefvande verklighet. Där var
fortfarande samma oro och oklarhet.» Ja furst Andrejs
»endast tankar» om kärleken leda till ingenting. Då
det fysiska tillstånd som framkallat dem har upphört,
slockna de, bli ofruktbara, rent resonerande och
abstrakta. Allt utmynnar ånyo i »ett torrt och kärft: jag
begriper inte». Saken är den, att den kroppsliga
svagheten med den ty åtföljande rent animala själfkärleken,
som hycklar sig vara kristlig kärlek till andra, är ett af
de trappsteg, utför hvilka det döende köttet stiger ner
i det okända djupet — ett af trappstegen men icke
det sista. Då detta steg är taget, gäller det att fortsätta.
Men själen, medvetandet kan icke komma längre;
medvetandet står och trampar på ett och samma ställe,
själen tiger och väntar på hvad kroppen skall säga,
hvart den vidare skall leda henne. Någonting måste
återigen försiggå inom kroppen, och först sedan
afspeglar det sig i själen.
I furst Andrejs hallucination öppnades dörren,
utanför hvilken det stod, och »det trädde in, och det var
döden. Och furst Andrej dog. Men i samma
ögonblick han dog, gjorde han en kraftansträngning, så att
han vaknade. — Ja det var döden. Jag dog — jag
vaknade. Ja döden är ett uppvaknande — stod det
med ens klart för honom; och den förlåt, som hittills
dolt det okända, drogs undan för hans själs öga. Han
kände som en frigörelse af hittills bundna krafter inom
sig och en förnimmelse af sällsam lätthet, som från
den stunden icke mera lämnade honom. — Från och
med den clagen, förklarade doktorn, antog den smygan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
