Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
barnets kropp, och kroppen förmultnade. Många delar
saknas, så att medelst delarna kan inte ens Gud
åstadkomma en förnyelse af samma människa». Det är ju
möjligt att detta är »sundt förnuft». Men hvad tjänar
det till? Hur skulle man kunna disputera emot eller
instämma? Gör det inte detsamma, om det är
bevisligt eller obevisligt? Hufvudsaken är att det är så
ohyggligt flackt, »så enkelt — och så vidrigt», att det
erinrar om Smerdjakovs »det är lögn alltsammans».
I religiös förflackning kan man inte gå längre.
Om det förefaller som om Tolstoj i de icke litterära
partierna af Uppståndelse har gått ännu längre, så är
detta emedan här Akims abstrakta kristliga resonemang
särskildt skarpt bryta af mot den lefvande organiska
konstnärsskapelsen, som erinrar om den forne store
diktaren Tolstoj, köttets visionär, den odödlige
hedningen fader Jeroschka. jämsides med lefvande
människor, midt i den lefvande tragiska handlingen röra
sig här en hel rad af oklanderligt fungerande mänskliga
automater, apparater för kristlig kärlek, sådana som
fabriksarbetaren Markel Kondratjev, bonden Nabatov,
Novodvorov, amerikanen Simonson och den där
ry-sansvärde engelsmannen med sitt oföränderliga »all
right», som predikar evangelium för straffångarna.
»I religiöst afseende», säger Tolstoj, »var Nabatov
en typisk musjik: han grubblade aldrig öfver
metafysiska frågor, alltings ursprung, lifvet efter detta. Gud
var för honom liksom för Arago en hypotes, som han
hittills inte haft behof af’.» Här uttalas med ord hvad
som hittills endast indirekt framgått ur Tolstojs religiösa
åskådningar: det är likgiltigt om Gud finns eller inte,
hufvudsaken är, att Gud inte behöfs; Gud är föråldrad,
man kan reda sig utan honom. Detta är alltså, enligt
Tolstojs uppfattning, det ryska folkets kristendom: i sin
religion utan Gud är det djärfvare än Voltaire, som
ansåg att man skulle nödgats uppfinna Gud, om han inte
existerat — ja djärfvare än själfve Arago, som anser att
det i hvarje fall inte är tillbörligt att uppfinna Gud.
Detta är det ryska folkets världshistoriska bana, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
