Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Ur denna motsägelse mellan medvetande och
omedvetet väsen framgingo bägge tragedierna — såväl
Tolstojs som Nietzsches, med den skillnaden att hos den förre
det omedvetna väsendet reste sig mot medvetandet, hos den
senare tvärtom medvetandet stod fientligt mot det
omedvetna väsendet. Denna motsägelse ledde också bägge
till en gudsförsmädelse, som de försökte låta gälla som
religion, Nietzsche en hemlig lärjunge, en öppen
affälling, Tolstoj en öppen lärjunge, en hemlig affälling
gentemot Kristus.
Dostojevski säger, att »den mänskliga naturen icke
uthärdar gudsbespottelse och till sist alltid tager hämnd
på sig själf för den». Detta uttalande har fått sin
bekräftelse på Tolstoj och Nietzsche. Nietzsche har tagit
hämnd på sig själf genom det ohyggliga, Tolstoj
genom det löjliga; Nietzsche genom själfupphäfvelse,
vanvett, Tolstoj genom religiös flackhet, den döde munken
Akims fåfänga försök att uppstå till lif — genom en
löjlighet, som hos en sådan man kanske är ohyggligare
än det ohyggliga.
»Och Jesus sade: till en dom har jag kommit i
denna värld, att de som icke se skola varda seende
och de som se skola varda blinda. Och några fariseer,
som voro med honom, hörde detta och sade till honom:
Icke äro väl äfven vi blinda? Jesus sade till dem:
Voren I blinda, så haden I icke synd; men nu sägen I:
vi se; därför förblifver eder synd».
Och detta ord går i uppfyllelse i våra dagar: väl
se ännu icke de blinda, men de mest klarseende börja
förblindas. De blinda leda de seende, och somliga
tumla likt Nietzsche i en afgrund, andra likt Tolstoj i
hvad som är värre än en afgrund — i en grop invid
allmänna landsvägen. Tolstojs sunda förnuft, som
förflackar allt i religionen, kommer på ett ut med
Nietzsches vansinne. Väl må vi bäfva både å deras och
egna vägnar, för både deras och vårt öde! Skola vi
icke alla på domens dag mötas af ett: »Voren I blinda,
så haden I icke synd; men nu sägen I: vi se; därför
förblifver eder synd»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
