Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
icke den nedrifvande utan den skapande; i denna syn
är en sådan behärskning och hofsamhet förenad med
de mystiska aningarnas djärfhet, här röjer sig ett så
lefvande medvetande om det villkorliga, otillräckliga i
alla mänskliga ord och begrepp om det transcendenta,
att det är tänkbart blott efter Kants »Kritik af det rena
förnuftet». Här möter man icke blott en omätlig
tros-styrka utan en likaså stor styrka i analysen, man kan
nästan säga en matematiskt exakt värdering af
människosjälen. Denna »mystiska betraktelse» står i hvarje fall
icke i fientlig motsats till den europeiska kulturen, den
icke ens följer den i spåren utan är den i förväg, reser
sig öfver den som en högre, mera fulländad kulturs
standar. Djupast sedt är naturligtvis också detta en
»mänsklig, alltför mänsklig» lögn om den gudomliga
sanningen, endast det approximativa mänskliga språkets
stammande tal om det absoluta och outsägbara, det når
icke sanningen utan endast närmar sig den. Men
hvilket närmande jämfördt med medeltidens »Sankta
Patri-cias skärseld» eller fader Vlas’ helvete! Krokodiler,
skorpioner, syndare spetsade på pålar — allt det
för-grofvade, stelnade och därför för oss inte längre
religiösa, genomskinliga har fallit bort af sig själf. »De
tala om den materiella elden; jag förmår icke
genomskåda detta mysterium och bäfvar för det» — detta
är allt, som återstår af fader Vlas’ helvete. Men äfven
fader Vlas’ febersyn, elden, som syndarna slicka, var
ett återsken af det brinnande mänskliga samvetet, och
den tände helighetens eld inom honom. Och denna
samma eld öfvergår från fader Vlas’ helvete till
munken Sosimas helvete, denna eld förenar bägge synerna.
Den har renats, förandligats hos munken Sosima, men
den har ej slocknat, ej försvagats — tvärtom, den
brinner hos honom så starkt, att den ändtligen lyckas
fördrifva all stank och rök, som härledt sig af eldens
otillräckliga styrka och gifvit upphof till sexvingade tigrar
och andra orimligheter; denna nya, starkare eld föder
nya syner, mera fasansfulla därför att de äro mera
ound-komliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
