- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
198

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

len skulle de åtminstone för ett ögonblick glömma det
så mycket förfärligare andliga kvalet. Att befria dem
från detta andliga kval är omöjligt, fy det är icke ett
yttre utan invärtes i dem. Men kunde man befria dem
därifrån, så tror jag, att de skulle varda än olyckligare.
Ty om också de rättfärdige i paradiset seende deras
marter förläte dem och i oändlig kärlek kallade dem
till sig, så skulle deras kval därigenom blott ökas, enär
de skulle känna en än starkare törst efter en verksam och
tacksam genkärlek, som nu är dem förmenad. — Det
finnes i helvetet också sådana, som trots stor kunskap
och oaflåtligt begrundande af sanningen äro högmodiga
och ursinniga; det finnes rysliga varelser, som hafva
helt försvurit sig åt satan och hans högmodsande. Dessa
hafva frivilligt valt helvetet och dess plågor. Ty de
hafva själfva förbannat sig, i det de förbannat Gud
och lifvet. De nära sig med sitt ondskefulla högmod,
liksom om en hungrande i öknen började suga blodet
ur sin egen kropp. Evigt omättliga tillbakavisa de
förlåtelsen och förbanna Gud, som kallar dem. De se
med hat på den lefvande Guden, och de fordra, att
Guds lif icke skall finnas, att Gud skall tillintetgöra sig
själf och hela sin skapelse. Och de skola evigt brinna
i sin vredes eld och törsta efter döden och förintelsen.
Men döden skall icke komma.»

Detta är ohyggligt, långt ohyggligare än den
sex-vingade tigern. Detta borde begrundas, medan tider är,
af oss alla och särskildt af Tolstoj, som så djupt
föraktar den religiösa metafysiken, emedan man enligt hans
förmenande icke kan deducera någon moralisk princip
ur den. Hvem ser icke, att ur en sådan mystik
framgår den äfven från hans synpunkt nödvändigaste af
moraliska principer, som bör genomtränga hela ens lif?
Nej detta är icke en inbillningens ofruktbara lek, det är
något mera. Och kan väl den nutida vetenskapen
befria oss från ett sådant helvete? Vetenskapen
sysselsätter sig icke med dylika frågor; de ligga utanför dess
område. Men ändå känner man, att öfver detta helvete
sväfvar den nutida eller framtida vetenskapens ande —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free