Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
ligger en stor fröjd för människan. Sådan, säger hon,
är profetian.» Efter all sannolikhet var det för någon
dylik profetia hon hade satts på penitens i klostret.
Men hvilken omätlig gåta denna nunna, denna
ryska sibylla här förelade oss! Tolstoj skulle
naturligtvis aldrig kunna lösa den, och Dostojevski själf skulle
knappt vilja det, skulle förfärad rygga tillbaka för
lösningen. Guds moder är icke blott den himmelska stora
modern utan också den jordiska. »Moder jorden» —
detta är en uråldrig tanke, gemensam för alla
europeiska folk, arisk, (»Djuret vet allt» — säger fader
Je-roschka, och »jorden vet allt» skulle han kanske
till-lägga) skenbart hednisk, förkristlig och äfven okristlig,
antikristlig — det är den västeuropeiska kulturens
djärfvaste ord, dess slutgräns. Vi, endast vi, som i denna
kulturs yttersta dagar börjat erinra oss den förgätna
innebörden i de tidiga eleusinska och de senare
gre-gisk-romerska mysterierna — den stora Modern, den
goda gudinnan, Magna Mäter, Bona Dea, amman och
»människones hopp och lit», Cybele-Ceres med de
många brösten — de underjordiska mysterierna, då
gudinnans kropp förvandlades till heligt bröd, vi som
hört Zarathustra-antikrists bud: mina bröder, förblifven
jorden trogna — bleibt mir der Erde treu — endast
vi ana dunkelt, hvilka oändliga religiösa möjligheter som
ligga inneslutna i denna verkligt profetiska symbol.
Detta är så nytt, så fruktansvärdt, att vi knappt våga
hviska om det i hvarandras öra; — och ändå ljuder
redan denna hviskning också nere i folkets djupaste
lager. Detta är ett så nytt, ungt och jäsande vin, att
om man icke tappar det i ett nytt kärl, måste det gamla
komma att sprängas af tiycket, vinet rinner ut och
uppsuges af jorden. I jämförelse med denna underjordiska
eld, som hotar med våldsam eruption, hur oändligt
beskedlig och fadd förefaller inte den »uppvärmda
gårdagsmaten» — Tolstojs halfljumma kristendom med
all dess europeiskt liberala kritik och förnekelse!
Du lefver i lögnen, jag i sanningen, sade
Tolstoj till folket, enligt hans eget medgifvande det grym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
