Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
polen på den andras bekostnad, upphäfva vi den
lefvande strömmen mellan dem, som föder kraften. Då
vi upphäfva polariteten i Kristi lära, öfverdrifvet
förstärka den ena af de två polerna — det ojordiska, den
mystiska jämlikheten, likvärdigheten — på den andra
polens bekostnad — den jordiska och lika mystiska
olikheten, olikvärdigheten hos de mänskliga
individerna — tillintetgöra vi i och med detsamma hela den
lefvande kraften i Kristi lära, vi afskära den kloka
ormens gadd, stympa kristendomen, göra den tolstojsk,
socialdemokratisk, med andra ord till »salt utan sälta».
Riddarväsendet, icke som historiskt fenomen utan
som religiös lifsåskådning, var en tidig, dunkel men
dock sann förkänsla af denna oundvikliga kristliga
omvärdering af alla aristokratiska, förkristna värden. Hvad var
en riddare? En som med blodets rätt tog arf af de
bästa, främsta, utkorade och som eftersträfvade att bli
arftagare icke blott med blodets rätt utan också i
anden, bli icke endast ättling utan också stamfader.
Ridderskapet förstod icke men anade betydelsen af detta
Kristi ord, fullt af en ny, högre aristokratism: många
äro kallade, men få äro utvalda. Ridderskapet fyllde
inte sin uppgift, ty den var ej nog medveten om den,
tiden var ej mogen — men uppgiften var hög och
sann. Samma uppgift är i väsentlig mån också vår:
att helga det af kyrkan icke helgade, det ännu alltför
världsliga och hedniska; helga icke en del af lifvet utan
hela lifvet, icke ena polen utan båda, icke endast
ickejaget, själfförnekelsen, utan också jaget i dess
medvetande om sin egen värdighet, i den gamla heroiska,
stridbara kärleken till hemlandet, till jorden, till
nationen, till hela den kristna världen, och i den nya,
u-tomäktenskapliga kärleken till kvinnan. Från den ärfda
kallelsen till denna andliga utkorelse — därefter
sträfvade medeltidsriddarna genom sina strider med de
otrogne, med alla våldsmän (riddarväsendet är den
förkroppsligade negationen af det asketiska »icke stå det onda
emot») och genom sitt tjänande af »hjärtats dam», som
är »synen för förnuftet ofattbar«: den Stora modern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
