Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
icke rätt att affalla från sig själf och försvinna i
mörkret, innan det med sin själsadels, sin upplysnings eld
har tändt »lampans olja» — det oupplysta folket. Endast
i denna förenande eld, i denna stora brand må ståndet
förbrinna, för att uppstå ur askan som en fenix, ett
högre och nu evigt bestående stånd, en andlig hierarki.
»Låt oss bli tjänare, så bli vi också herrar» — ett
sådant stånd skall alltid bestå; det leder sitt ursprung
från Herden själf, konungarnas konung, som tvådde
sina tjänares fötter, leder från den förste Kristus till den
andre; det bör och kan aldrig gå under. Här röjer
sig hos Dostojevski om icke medvetandet så dock
aningen om vårt »ridderskap», vår hierarki, vår nya
andliga »rangordning», som kommer att bli mer varaktig,
mera ädelt ärofull än den i er värld alltjämt
normgif-vande peterska »ranglistan». Här är begynnelsen till
det mystiska »prästadömet efter Melkisedeks sätt» i den
icke endast stridande utan också triumferande kyrkan,
i icke endast Faderns och Sonens utan äfven den
Helige Andes kyrka — i vår kyrka. »Ske alltså!» som
munken Sosima säger — ske alltså, trots Tolstoj och
Nietzsche, som i Kristi lära se endast »en upproriska
slafvars komplott», endast ett nihilistiskt utjämnande,
upphäfvande af alla höga värden.
»— Ni är en stor dyrkare af kvinnokönet, furste,
eller hur?» frågar Rogosjin Idioten alldeles i början
af romanen.
»— Jag? N—n—ej! Jag... Ni vet kanske inte, att jag
på grund af min medfödda sjukdom inte alls haft något
umgänge med kvinnor.»
Är det så? Är det verkligen endast på grund af
sjukdomen? Aljoscha Karamasov, som också är
»rubbad» och i mycket påminner om furst Mischkin, är
ingalunda sjuk — han är »en ståtlig, rödkindad
nittonårs yngling, strålande af hälsa.» Han »såg mycket bra
ut» och hade »ett lugnt väsen». »Man skall kanske säga,
att röda kinder inte utesluta vare sig fanatism eller
mysticism», anmärker Dostojevski, »men mig vill det synas,
att Aljoscha var en realist kanske i högre grad än nå-
Tolstoj och Dostojevski. II. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
