Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
lighetens tillvaro. Och man måste vara så ensam, så
olycklig som den nuvarande Tolstoj, all hans storhet
och all hans lycka till trots, för att alls icke deltaga i
denna glädje. All vår kärlek och allt vårt medlidande
äro ur stånd att göra honom delaktig af den; på
folkets och vårt Kristus är uppstånden skall han aldrig
svara Förvisso uppstånden. Nej i detta fall skulle vi
inte vilja byta med honom; här är han fattigare än den
fattigaste bland oss.
Hvilken skräckfull outrannsaklighet i Guds rådslut,
hvilken mystisk, skoningslös orättvisa! Från Tolstoj,
som menar sig äga, varder taget, och åt Dostojevski,
som värkligen äger, varder gifvet. Hvarför?
Hvarigenom har Tolstoj gjort sig förtjänt af denna mystiska
förkastelse? Har inte han uppfyllt den gamla lagens
bud i vida högre grad än Dostojevski? Har han inte
anklagat sig själf, ångrat och bedt Gud om
uppståndelsens under? Men allt har visat sig förgäfves. Detta
beskärdes honom icke, allt beskärdes honom — endast
icke detta. Men hur nära han ändå var det, åtminstone
för ett enda ögonblick, vid en punkt af sin religiösa
bana! Blott en hårsmån tycktes skilja honom från den
fullkomliga kristna åskådningen. »Gud har skapat allt
människan till glädje», säger fader Jeroschka.
»Ingenting är synd. Tag djuret till föredöme... Men hos oss
heter det, att för sådant komma vi till helvetet. Det är
lögn, tror jag... Djuret är klokare än människan —
det är inte sämre än du, det är ett likadant Guds
skapade kreatur.» Hvarje skapadt väsen är ett Guds
kreatur, allt lefvande är heligt, allt är godt.
»Allt är godt», säger också Sosima.
»Hvartgrässtrå, hvar skalbagge vet sin väg, fastän den är utan
förstånd, och bär vittne om Guds outgrundliga vishet.
Älsken djuren! — Också med dem är Kristus. Ty
Ordet är för alla, hvarje skapadt väsen, hvarje löf på
träden sträcker sig mot Ordet, sjunger Guds lof,
begråter Kristus, och sig själf ovetande ger det på detta
sätt sitt syndfria lif dess mening.» Här säger Sosima
nästan detsamma som fader Jeroschka. »Också med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
