Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
att på hinsidan skräck och ömkan själf blifva vardandets
eviga fröjd, den fröjd, som i sig innesluter äfven
fröjden öfver tillintetgörelsen ... Här tangerar jag åter den
punkt, hvarifrån jag en gång utgick. Tragediens födelse
var min första omvärdering af alla värden; här beträder
jag åter den grund, hvarur min vilja, mitt
kunnande uppspirar ... jag, filosofen Dionysos’ siste
lärjunge, jag, den eviga återkomstens förkunnare ...» Och
i en intim bekännelse, där han talar om sitt eget lifs
tragedi och de omätliga kroppsliga och själsliga
lidanden, som sjukdomen tillskyndat honom: »Det
oundgängliga måste vi icke endast fördraga utan också älska.
Amor fati — kärlek till ödet: det är mitt innersta väsen.»
Om det som halft utsäges i denna dock alltför skygga
bekännelse tänkes till slut, visar sig då inte
Zara-thustra-antikrists innersta väsen vara också Dostojevskis,
Makar Ivanovitsch’, Sosimas, furst Mischkins innersta
väsen? Försiggick inte just på Golgata den högsta
och största af tragedier, där det, som Nietzsche på sitt
afsiktligt antikristliga språk kallar den dionysiska
principen, dionysiseh, uttryckte sig med sådan styrka och
klarhet, som i ingen af de gamla hellenska tragedierna
— hvarken i Prometheus eller Oidipus eller
Backan-terna? Fröjdade sig icke just där, på Golgata, lifvets
vilja så som aldrig förr öfver sin outtömlighet i och
genom offrandet af sin högsta typ — honom, som
»var förmer än hela världen»?
Den tragiska »bejakelsen af lifvet äfven i dess
mörkaste och grymmaste gåtor». Är icke detta, fast uttryckt
i andra ordalag, detsamma som Makar Ivanovitsch säger:
»Att det är ett mysterium, det är så mycket bättre: det
är fruktansvärdt för hjärtat och obegripligt, men denna
fruktan länder till hjärtats glädje» — naturligtvis till
den mest tragiska, backiska, dionysiska glädje, den mest
rusande af all glädje. Denna fruktansvärda orgiastiska
glädje, denna berusning, som de vällustigt jungfruliga
backantinnorna ej blygas öfver, är den icke samma
»hänförelse», samma hänförda famnande af jorden, den
Stora Modern, som ej heller munken Sosima blyges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
