Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
»Hvad som främst af allt», tillfogar Dostojevski,
»väcker min häpnad och undran är själfva
upprinnelsen till det hela, möjligheten af en dylik tvist i en lysk
by: Hvem är i stånd till det djärfvaste dådet? Det är
ett högst märkligt och för mig till och med alldeles
oväntadt faktum.» Och från Dostojevskis vanliga
synpunkt: »Ryska folket uppgår helt i ortodoxien och dess
idé, något mera har det inte och behöfver det inte ha,
ty ortodoxien är allt» — från denna synpunkt är i
själfva verket ett dylikt faktum »alldeles oväntadt» och
äfven nästan oförklarligt. Men på samma gång är detta
faktum, enligt Dostojevskis egen mening, i hög grad
märkligt: »Där är något», säger han, »som ger oss en
bild af det ryska folket i dess helhet. — Där är
framför allt en oförvägenhet utan gräns, ett plötsligt behof
att förneka allt, det för hjärtat heligaste, dess och hela
nationens högsta ideal, för hvilket han nyss förut böjt
knä och som plötsligt blifvit liksom en olidlig börda.
— Stundom finns alls ingen hejd. — En sådan ryss
kan vara färdig att slita alla band, bryta med allt:
familj, sedvanor, Gud. — Det behöfs blott att han fattas
af denna hvirfvel — en krampaktig och momentan
själf-upphäfvelses och sjäfförstörelses raseri, som är egen för
den ryska nationalkaraktären.»
I det enskilda, nyss anförda fallet — hvad
försiggick egentligen inom frestaren, honom som framställde
utmaningen? »Kanhända», säger Dostojevski »att denna
tanke redan i barndomen vaknat i hans själ och fyllt
den på en gång med fasa och kvalfull vällust. Att han
redan för länge sedan gjort upp hela planen, fast han
hittills bevarat den inom sig som en ohygglig
hemlighet — därom kan knappast råda tvifvel. Han hade
gjort upp den men naturligtvis inte tänkt utföra den,
och ensam skulle han aldrig vågat det. Han helt
enkelt fann behag i synen, den steg understundom upp
i hans själ, lockade honom, och han följde, gaf vika,
stelnande af fasa. Ett ögonblick af en så oerhörd
förmätenhet — och sen må allt brista! Och naturligtvis
trodde han, att följden för honom skulle bli evig osa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
