Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Hos Stavrogin anar man framför allt en omätlig
styrka icke blott i tanken som hos Raskolnikov och
furst Mischkin utan också i viljan — en förmåga af
handling, som ej blir brukad och väl öfverhufvud är
obrukbar men som dock otvifvelaktigt förefinns. I
hvarje fall är han ingen blodlös och okroppslig »abstrakt
ande». I den första, skenbart en smula gäckande men
i grunden kanske endast osäkert famlande beskrifningen
på Stavrogins yttre fäster sig uppmärksamheten vid det
öfverströmmande, till det yttersta stegrade, orgiastiska
öfvermåttet af animaliskt lif, så motsatt den asketiska
anemien hos teoretikern Raskolnikov, hos munken furst
Mischkin, som vill men inte kan vända munkidealet
ryggen. Stavrogins fysiska sundhet, hans köttsliga lif
är så öfverväldigande i sin kraft, att det åtminstone på
berättaren i Demonerna gör ett nästan pinsamt,
motbjudande intryck. »Hans hår var kolsvart, hans ljusa
ögon nästan för lugna och klara, hans ansiktsfärg
alltför hvit och len, hans rodnad alltför skarp och ren,
tänderna som pärlor, läpparna som korall — man skulle
kunnat kalla honom fulländadt skön, men på samma
gång gjorde han ett nästan motbjudande intiyck. Folk
sade, att hans ansikte verkade vaxmask; folk hade för
öfrigt mycket att säga, bland annat om hans
utomordentliga kroppsstyrka». Den lätt gäckande tonen i denna
beskrifning och ordet »motbjudande» förefalla inte fullt
på sin plats, till och med afvoga. Åtminstone få vi i
det följande se, att om det också ligger något
demoniskt i Stavrogins skönhet, så gör den snarare ett
skrämmande än ett motbjudande intryck. Men det ges
också andra stunder — nämligen om han glömmer sig
själf — då något alldeles oväntadt, rent, nästan
barnsligt oskyldigt framträder i hans drag — och i sådana
stunder blir hans skönhet bedårande, lika bedårande
som furst Mischkins »serafiska» fägring, fastän på annat
sätt. I dessa stunder verkar Stavrogins skönhet
oemotståndlig till och med på en sådan skamlös apa som
den födde cynikern och nihilisten Peter Verchovenski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
