Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
lugna honom. Men han förstod icke de frågor, som
ställdes till honom, och igenkände ej människorna, som
kommo in och omringade honom. Och om
Schneider själf nu hade kommit hit från Schweiz och sett
sin forne lärjunge och patient, skulle han ha erinrat
sig det tillstånd, hvari fursten stundom befann sig
under första året i anstalten, och han skulle ha ryckt på
axlarna och sagt liksom då: Idiot!»
Alltså, i detta sitt andra stora verk icke blott ej
löste Dostojevski den fråga, som uppställts i Brott och
Straff, frågan om omvärderingen af alla gamla såväl
kristna som hedniska värden, han tvärtom tillspetsade
och fördjupade den ytterligare. Här endast helt
frigjorde han denna fråga från alla tillfälliga yttre
aflagringar — historiska, sociala, politiska, moraliska — och
öfverflyttade den till dess religiösa hemmark, där den
också fick hela sin fruktansvärda, icke blott reala,
allvärldsliga utan också mystiska, utomvärldsliga betydelse
— för första gången blef den fråga, som djäfvulen
sedan ställer till Ivan Karamasov om de jämbördiga,
från världens begynnelse samexisterande »två
sanningarna».
På samma gång trängde Dostojevski här, i Idioten,
till det innersta af den omedvetna tveklyfningen. Längre
stod ej att komma, där bortom vidtog icke blott
andens utan också köttets sjukdom — »idiotism» eller
vansinne, Schneiders kuranstalt, det blinda mörkret och
kaos. För att lyckas tränga längre in nödgades han
först vända om, ur det underjordiska mörkret stiga upp
i medvetandets dagsljus, från sitt studium af den
omedvetna tveklyfningen öfvergå till studiet af det klufna
medvetandet, hvilket senare för öfrigt också i
verkligheten ofta åtföljer det förra; han måste rikta
medvetandets ljus mot det omedvetnas ännu mörka, outforskade
djup för att lysa sig på den fortsatta vandringen
nedåt — till den mystiska tveklyfningens gehenna.
Detta gjorde han också genom hjälten i
Demonerna, Stavrogin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
