Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
slags naturer, som ej veta hvad fruktan är. I en duell
kunde han kallblodigt stå som skottafla för
motståndaren och själf sikta och döda med nästan djuriskt
lugn. Om någon gåfve honom en örfil, tror jag ej
han skulle utmana angriparen på duell utan döda
honom på fläcken — sådan var han; och han skulle döda
med fullt medvetande, ingalunda i blindt raseri. Jag tror
till och med, att han ej hade någon erfarenhet af de
förblindande vredesutbrott, då man inte vet hvad man
gör. Midt i den omätliga ilska, som ibland grep
honom, bevarade han ändå full besinning och insåg
följaktligen, att han för ett mord skulle bli skickad till
Sibirien; icke dess mindre skulle han, och det utan
minsta tvekan, ha dödat sin angripare».
I förevarande fall inträffade emellertid något annat,
något obegripligt.
»Knappt hade han rätat upp sig efter att så
skymfligt ha dignat halft omkull för örfilen, knappt hade det
otäcka, liksom smaskande ljudet af knytnäfsslaget dött
bort i rummet, förrän han genast grep Schatov i
axlarna; men omedelbart därpå, nästan i samma sekund,
tog han bort händerna och lade armarna i kors öfver
ryggen. Han teg, såg på Schatov och blef blek som
ett lakan. Men förunderligt nog, hans blick liksom
slocknade. Under tio sekunder såg han kallt och —
jag är öfvertygad om att jag ej ljuger — lugnt på
Schatov. Han var endast ohyggligt blek. Naturligtvis
vet jag inte hvad som försiggick inom honom, jag såg
endast det yttre. Men jag tror, att om en människa
grep till exempel ett glödgadt järn i afsikt att pröfva
sin själsstyrka och sedan under tio sekunder stred med
den olidliga smärtan och slöt med att besegra den, så
skulle denna människa utstå något liknande det
Niko-laj Vsievolodovitsch utstod under dessa tio sekunder.
Schatov var den förste, som slog ned ögonen,
och tydligen därför att han tvangs till det».
Det är anmärkningsvärdt, att den känsla, som
Stav-rogin i förevarande fall lyckades bli herre öfver och
som litet godtyckligt kallas ilska, ger berättaren anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
