Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
känslorna motsvaras af okristliga tankar.
»Någonstädes i koranen befaller Allah profeten att behandla de
uppstudsiga som möss, göra dem väl och gå förbi dem
— det är en smula högmodigt, men det är riktigt.—
Enligt min tanke är det fysiskt omöjligt för människan
att älska sin nästa. Här är något misstag i uttryck,
och »kärlek till mänskligheten» måste förstås som
kärlek till den mänsklighet du själf har skapat i din själ,
med andra ord, det är dig själf du har skapat, och din
kärlek gäller dig själf». — »Hur kan man efter detta
kalla er för kristen?» utropar Dolgoruki.
På frågan, hvilken som är mänsklighetens största
tanke, svarar Versilov en gång: »Att förvandla stenar
till bröd — det är en stor tanke». Detta är endast en
häntydning på den första frestelsen af djäfvulen, men
vi skola sedermera se, att ur denna häntydning
uppväxer Storinkvisitorns grundtanke, idén om den
västerländske, romerske »motsatte Kristus».
Här vidtar också »det hemliga» hos Versilov.
Måhända att detta hemliga är en förkänsla i hans
omedvetna väsen — där hvarest han är »oändligt stark» —
af den högsta föreningen. Därför uppenbarar sig i hans
ansikte, ehuru visserligen i ytterst sällsynta, oreflekterade
ögonblick, liksom ett återsken af denna inre förening,
den »helgade skönhet» han törstar efter och som
hvilar öfver Makar Ivanovitsch’ drag.
»Versilovs ansikte», anmärker hans son Dolgoruki,
nästan lika förälskad i honom som Schatov i Stavrogin,
»Versilovs ansikte blef förunderligt vackert, så snart han
var omedelbar.» Äfven till Versilov skulle kunna sägas
hvad Verchovenski säger till Stavrogin: »Vet ni af att
ni är skön? — Det finns till och med något af
barnaoskuld och naivitet hos er, vet ni af det? Jo det finns,
det finns!» Ju mindre naiv, ju mera medveten han är,
dess mera fjärran är han från sin skönhet, från den
»helgade skönheten», ty hos honom liksom hos
Stavrogin sitter roten till den vanställande tveklyfningen i
intelligensen, i medvetandet, som ej når till ormens
vishet och dufvoenfald. Äfven till Versilov skulle man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
