Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
— Jag vet, att jag är oändligt stark — och
hvarigenom, tror du väl? Just genom denna förmåga af
anpassning, som är så utmärkande för alla intelligenta
ryssar af vår generation. Ingenting kan kullslå mig,
ingenting utplåna mig, ingenting förvåna mig. — Jag
kan bekvämt känna två motsatta känslor på en och
samma gång.»
Han vet, att detta är skamligt, men liksom
Stavrogin finner han »samma skönhet, samma slags
njutning» i dessa motsatta känslor, i madonneidealet och
sodomsidealet sammanlänkade, i »båda polerna».
Han älskar Dolgorukis mor, sin f. d. lifegne
Makar Ivanovitsch’ hustru, med samma kyska,
själfförne-kande kristliga kärlek som Raskolnikov älskar
Sarnitsi-nas dotter, furst Mischkin Nastasia Filipovna och
Stavrogin Maria Lebjadkina. »Detta genomborrar hjärtat
en gång, och sedan blir såret kvar i evighet». Och
icke blott kristliga känslor har han utan också kristliga
tankar: vi få veta att han under sin vistelse utomlands
»predikade Gud», naturligtvis den ryske, ortodoxe
Guden, och Kristus. Af kristendomen upptar han för
öfrigt, liksom Stavrogin, endast den asketiska sidan —
själftyglingen som ett medel att uppnå friheten. Han
bär en järnkedja närmast kroppen och »späker sig med
gissel — samma sort», berättar han för Dolgoruki,
»som munkarna använda. Småningom och genom
metodisk öfning betvingar du din vilja; du börjar med
de obetydligaste och löjligaste ting och slutar med ett
fullständigt betvingande af din vilja och blir fri».
Äfven Versilov — så lika äro hans och Stavrogins öden
— blef slagen i ansiktet, öfvervann sin »ilska» och
hämnades ej på angriparen.
Men jämsides med denna »törst efter helgad
skönhet» har han helt och hållet »andra och Gud vet hvad
för slags begärelser», enligt Dolgorukis uttryck: jämsides
med den medlidsamma kärleken den hatfulla
»spindellustan». Och dessa båda känslor förefinnas på en och
samma gång. Liksom Idioten älskar Versilov »bägge
på en gång med två olika slags kärlek». De okristliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
