- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
287

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

eller hvit utan grå, allt ofullgångets ande, anden i det
söndrade och icke helt förenade utan endast
hopblandade och därför löjliga*, i allt borgerligt medelmåttigt
och välförståndigt. »Jag vet», säger Versilov en gång
på tal om »den lika njutningen i bägge polerna», i
förbigående och som det tycks utan att ana det
bottenlöst djupa i sin tanke — »jag vet, att detta är
skamligt, mest därför att det är alltför välförståndigt».

Välförståndigt och därför skenbart ofarligt men i
själfva verket fruktansvärdt just därför att det är motsatt
allt fruktansvärdt och mystiskt, är så platt och flackt
och hvardagligt och nästan löjligt; ju löjligare dess
fruktansvärdare. Det förenade är fruktansvärdt och
heligt, det hopblandade är löjligt och hädiskt. I både
Versilovs och Stavrogins innersta finns detta »alltför
välförståndiga» och därför skamliga, detta halfgångna,
hopblandade och löjliga.

»— Jag har alltid tänkt», erkänner Lisa för
Stavrogin under ett kärleksmöte och i ett ögonblick af
förtviflad och cynisk uppriktighet, »— att ni har inom er
något ohyggligt, smutsigt och blodbesudladt och på
samma gång så beskaffadt, att det ställer er i en
ohyggligt löjlig dager... Akta er att yppa det, ifall
jag har rätt: jag kommer att skratta ut er. I hela mitt
lif kommer jag att skratta åt er.»

Stavrogin bleknar vid dessa ord; efter all
sannolikhet erfar han något liknande det han kände vid
Scha-tovs örfil.

»— Det har alltid förefallit mig», säger Katerina
Nikolajevna till Versilov i en lika uppriktig stund, »—
det har alltid förefallit mig, att ni har något löjligt hos
er.» Och liksom Stavrogin blir Versilov »ohyggligt
blek».

Samma demoniska »löjlighet» — tecken till en
djup men icke fullständig tveklyfning röjer sig
märkligt nog också hos furst Mischkin, hvars personlighet

* Förf. sammanställer här, liksom oupphörligt i det
följande, smjeschanny (blandad) med smjeschny (löjlig) i ett
slags ordlek, som ej låter sig återges på svenska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free