Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
dig och förnimmer den glädje, hvarförutan världen inte
kan existera och bestå».
Jag följer djäfvulen, men jag är också din son,
Herre. — I detta bottenlöst djupa, ryska, karamasovska
»också» finns ännu inte förening utan endast
blandning, där är något löjligt och ohyggligt, hädiskt. Men
Dimitri känner dock det löjliga på annat sätt än
Stavrogin och Versilov: de känna mest det löjliga i det
ohyggliga, Dimitri tvärtom — det ohyggliga i det
löjliga, och detta är en omätlig skillnad i de religiösa
banornas riktning. Det är nästan omöjligt att
föreställa sig Stavrogin eller Versilov gråtande, bedjande,
»hymn»-sjungande, famnande jorden. Därtill äro de
alltför rädda för det löjliga, äro själfva för »laddade»
med skratt. De skulle inte vilja famna jorden, därför
att de skulle frukta att smutsa ner sig. De äro
alltför högdragna, för mycket herrar, »högre medelklass»;
de äro alltför stolta men på samma gång kanske inte
nog stolta — de ha inte den högsta, den ödmjuka
stoltheten. Hos Dimitri finns det mera sann stolthet,
därför att det finns mera sann ödmjukhet. Han har
lydt rådet, som gafs Stavrogin: »var litet dummare».
Dimitri är mindre intelligent än Stavrogin, men han är
mera vis, därför att han är mera omedelbar. Han
blandar inte endast ihop och skrattar åt löjligheten, utan
midt i löjet, midt i skammen »uppstämmer han plötsligt
en hymn» och darrar af helig skräck och gråter och
ber »i yrsel», och såsom Sosima bjudit »blygs han ej
för denna yrsel». Före den vidunderliga orgien med
Gruschenka, efter hvilken han arresteras misstänkt för
fadermord, ber han just denna sin »bön i yrsel»:
»— Herre, upptag mig i all min orättfärdighet,
och döm mig inte. Släpp mig förbi utan dom. —
Döm mig inte, för jag har själf dömt mig, döm mig
inte, för jag älskar dig, Herre. Jag är usel, men jag
älskar dig; om du skickar mig till helvetet, skall jag
älska dig också där, och därifrån skall jag ropa, att jag
älskar dig i evigheters evighet. — Men låt också mig
älska ut — här, älska ut nu, i fem timmar, intill den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
