Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
former, alla kyrkliga dogmer och traditioner — däri
består enligt Ivans, Storinkvisitorns och Dostojevskij egen
mening det innersta väsendet hos denne, man skulle
tro, sanne, ortodoxe Kristus. — »Deras tros frihet», säger
Storinkvisitörn, »var dig dyrbarast af allt redan då, för
halftannat årtusen sedan. Sade du inte ofta då: jag vill
göra eder fria?»
Men just rörande denna Kristi frihet, hvars salighet
alltjämt är oförstådd af människorna och tycks evigt
skola förbli det, framställer den »motsatte» Kristus sin
förnämsta invändning mot den sanne Kristus: »Det har
aldrig funnits något för människan och det mänskliga
samhället outhärdligare än frihet. Det finns ingenting
mera lockande för människan än hennes samvetes frihet,
men det finns heller ingenting mera kvalfullt. Och se,
i stället för fasta grundvalar, som kunde göra samvetet
lugnt en gång för alla, tog du allt, som är sällsamt,
gåtfullt och obestämdt, tog allt, som inte människan
var vuxen, som öfvergår människornas krafter, och
därför handlade du, som om du alls inte älskat dem. Och
detta är — hvem? Den som kom för att ge sitt lif för
dem. I stället för att underlägga dig den mänskliga
friheten förökade du den och belastade den andliga
människan för evig tid med dess kval. Du ville ha
människans fria kärlek, ville, att hon fritt skulle följa
dig, lockad och fängslad af dig. I stället för att ha
den gamla, fasta lagen att hålla sig till skulle människan
med fritt hjärta afgöra inom sig själf, hvad som är
godt och hvad som är ondt, endast med din bild för
sina ögon som ledstjärna. Men har du verkligen inte
betänkt, att hon till sist uppreser sig och förkastar till
och med din bild och din sanning, om den pålägger
henne en så fruktansvärd börda som valets frihet? Till
sist skola människorna ropa, att sanningen inte fanns
hos dig, ty hvem har väl vållat dem större kval och
förirringar än du? — På så sätt har du själf lagt
grunden till ditt rikes upplösning, och anklaga ingen
annan för detta».
Inte blott för Storinkvisitorn utan också för Dosto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
