- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
315

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

315

ordet i förening. Den som lärer skall också gifva att
äta; det är omöjligt att lära utan att också bespisa, det
är omöjligt att bespisa utan att också lära — detta är
icke två utan ett. Mottagen mitt ord, så skolen I också
dela med er af ert bröd, så att det till öfverflöd räcker
åt alla och det under sker, som icke är den döda
stenens utan det lefvande ordets, förvandladt till lefvande
bröd. »Huru kommer det till att I icke förstån?»
Huru kommer det till att inte ens Aljoscha, som
representerar hela den framtida ryska ortodoxien, förstod och
besvarade denna snärjande fråga af Ivan? Frågan var
ju värd sitt svar, här var omöjligt att tiga utan att
åstadkomma förargelse bland dessa små; det var att till
oigenkänlighet förvrida bilden af den icke blott historiske
utan mystiske Kristus. Eller hade Aljoscha liksom
Stor-inkvisitorn, liksom Dostojevski själf glömt bort undret
med bröden?

Frågan om undret öfverhufvud, som till sitt väsen
var den, såsom vi sedermera skola se, för Dostojevski
så svårlösta och pinande frågan om förhållandet mellan
det naturliga och öfvernaturliga i Kristi person, löses
skenbart men i själfva verket endast invecklas och blir
till en förargelse öfver alla förargelser i tolkningen af
den andra frestelsen — frestelsen med vingar.

»— Den fruktansvärde och vise anden ställde sig på
templets tinnar och sade till dig: Är du Guds Son,
så kasta dig ned härifrån, ty det är sagdt om honom,
att änglarna skola bevara honom och bära honom på
sina händer, så att han icke faller och stöter sig
—-och då får du veta, om du är Guds Son, och du
bevisar din tro på din Fader. Men du afvisade
uppmaningen och kastade dig inte utföre. — Ack du förstod,
att om du då bara tagit ett steg, gjort en rörelse för
att kasta dig ner, så skulle du ha frestat Gud och
förlorat din tro på honom, och du skulle ha krossats mot
jorden, som du kom för att frälsa, och den kloke
anden, som frestade dig, skulle ha fröjdat sig. — Du
hoppades, att liksom du också människan skulle hålla
sig till Gud och inte ha behof af under. — Du ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free