Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Smerdjakov. I Storinkvisitorns antikrist växer denne
lakej till världshistoriska dimensioner, i djäfvulen till
rent af kosmiska, liksom öfvervärldsliga, numenala —
men äfven i dessa jättelika mått förblir lakejen lakej,
blir ingalunda den motsatte Kristus, den motsatte Gud
utan endast» den eviga snyltgästen», karrikatyren på Gud,
»Kristi apa». Just här tager honom vårt religiösa
medvetande vid »svansen — lång och otäck som på en
dansk hund» och slänger ändtligen denne öfversinnlige
Tschitschikov så långt vägen räcker.
»— Jag, säger han, begär helt rätt och slätt
förintelse för mig. Nej lef, svara de, för utan dig går
allt om intet; ifall allt på jorden vore förnuftigt, skulle
ingenting hända. Utan dig inträffa inga tilldragelser.
Och det måste finnas tilldragelser. Och därför tjänar jag
— med svidande hjärta, för att det skall ges
tilldragelser — och skapar det oförnuftiga på befallning».
Här ljuger han. Han ger sig ut för att vara den
oförnuftiga och således liksom öfverförnuftiga,
skapande världsprincipen för att dölja sin förnämsta och
sämsta egenskap: han är »skamlig, därför att han är
alltför välförståndig» |— han är det välförståndiga
perso-nifieradt; han är inte helt förståndig, inte vis, utan just
välförståndig. Han ger sig ut för att vara enda
orsaken till alla »tilldragelser», alla företeelser, medan han
i själfva verket är enda orsaken till att världens största
tilldragelser, t. ex. kristendomen, aldrig ha »tilldragit sig»,
att »ingenting i världen tager slut». Han ger sig ut för
att vara världens salt, medan han i verkligheten är
det, som kommer saltet att mista sin sälta.
Och då han säger, att hans dröm är att
»förkroppsligas slutligtoåterkalleligt» ljuger han återigen: han
vet inte själf eller vill inte veta »hvad han söker». I
hvarje fall söker han lika litet slutligt förkroppsligande
som slutlig tillintetgörelse. Han vet, att det innersta i
köttet är inte »torgmadamen på nittio kilo, som
tänder vaxljus för Gud», inte »bastun, där han skall bada
i sällskap med poper och handelsmän», utan köttets
helighet och andlighet, Ordet, som blef kött, detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
