- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
325

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

lakejen Lavruschka — det sunda förnuft, som hela
lifvet igenom har hindrat Tolstoj att stämma in i kören
och ropa hosianna, fastän ropet redan var på väg att
bana sig fram (t. ex. hos Platon Karatajev, fader
Je-roschka); det sunda förnuftet, som alltid har hållit
honom inom tillbörliga gränser, kommit honom att låta
tillfället gå sig förbi, ingifvit honom allt välförståndigt,
smerdjakovskt: »det är lögn alltsammans!» — sunda
förnuftet slutligen, som i Uppståndelse kommit honom
att sluta med den hvardagligaste flackhet, ett liberalt
och konservativt »lagom i allt», en amerikansk
billighetsupplaga af kristendomen.

Liksom sunda förnuftet oskärar gudamänniskans
hosianna, så oskärar det också människogudens.
»Människan fylles af ett gudomligt, titaniskt högmod och
blir människogud», citerar djäfvulen Ivans egna ord om
öfvermänniskan — nietzscheanska före Nietzsche. »För
Gud existerar ingen lag. Där Gud är, där är heligt
rum, där jag ställer mig, där blir genast främsta
platsen, och — allt är tillåtet». Man skulle tycka, att
också detta är ett hosianna, fastän motsatt, de andra,
förmörkade serafernas jubelrop, som kommer den andra,
underjordiska himlen att skälfva i sina grundvalar. —
Men nu är det så, att inte heller detta hosianna blir
uttaladt och af samma anledning. Äfven här sticker
sunda förnuftet fram, ironiens snabbfotade demon med
sin apfysionomi och sin nakna, glatta svans — och
åter går tillfället förloradt. »Allt är tillåtet — utmärkt;
men om man vill lura folk, hvarför, kan det frågas,
skall man då behöfva sanningens sanktion? Men sådan
är nutidsryssen; han kan inte besluta sig ens för att
lura utan sanktion, till den grad har han fått sanningen
kär».

Det var inte för intet lakejen Smerdjakov med en
sådan det sunda förnuftets hänförelse hälsade det
kara-masovska, nietzscheanska: allt är tillåtet. Allt är tillåtet
— detta betyder ännu inte: allt är heligt, utan endast:
allt utan åtskillnad är hvarken heligt eller brottsligt, allt
är ofarligt, blott det är tillräckligt modereradt och väl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free