- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
329

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329

tvifvels smältugn, med ryska folkets historiska, endast
historiska hosianna. Men detta är det viktigaste af
allt, det är till och med allt!

De förklaringar han hann ge, t. ex. i Demonerna
Schatovs tal om det ryska gudsfolket, klargöra ej utan
snarare ytterligare fördunkla innebörden af denna
formel. »Gud», säger bland annat Schatov, upprepande
sin mästare Stavrogins tanke, »Gud är nationens
syntetiska personlighet». Nationer finns det många,
alltså finns det också många gudar. Men det ryska
folket, det nya Israel, är det enda utvalda folket; och
dess ende, sanne Gud skall besegra alla de hedniska
gudarna. Här existerar uppenbarligen inte folket för
Gud utan Gud för folket — Gud är det vapen,
hvarmed folken i den världshistoriska striden kämpa om
högsta makten. Intill Kristus var detta Israels idé, och
efter honom är det i hvarje fall en okristlig idé eller
åtminstone paganiserad kristendom.

»Hvarje nation», säger Schatov, »är hitintills
nation endast försåvidt den har sin egen gud, och den
förkastar alla andra gudar på jorden, försåvidt den
tror, att den med sin gud skall besegra och ur världen
fördrifva alla de andra gudarna».

Denna Schatov-Stavrogins formel skulle Nietzsche
kunna acceptera, och han accepterar den verkligen,
säger till och med i sin Antikrist nästan ordagrant
detsamma: »Det folk, som ännu tror på sig själf, har
också alltjämt sin egen Gud (hat auch noch seinen
eignen Gott). I sin Gud vördar nationen sina egna
dygder. Den tackar sig för sig själf — och därför är
det som den behöfver Gud». Med andra ord — ett
folk skapar sina gudar eller sin Gud efter sitt eget
beläte, guddomliggör sig själf i sin Gud, hvadan det
alltså inte är Gud, som skapar människan, utan människan,
som skapar Gud. Men om så är, om Gud verkligen
är endast »nationens syntetiska personlighet» och
ingenting annat, då skulle man i stället för formeln: ryska
folket går helt upp i ortodoxien, få den rakt omvända:
ortodoxien går helt upp i ryska folket; i stället för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free