Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
den oss dess mer — i sina verkningar. Ifall
Dosto-jevskis religion om än endast i någon mån anammats,
skulle då Tolstojs kristendom ha varit möjlig? Men
giftet är insupet, och det enda möjliga motgiftet har
tillakavisats, ja har liksom själf förvandlats till det
farligaste gift.
»Vi äro alla nihilister» — och se, Dostojevskis
förfinade dolda nihilism urartar till Tolstojs cyniskt råa
nihilism; den farliga medelvägen mellan Xerxes och
Kristus till den fullkomligt ofarliga, »välförståndiga och
därför skamliga» medelvägen, som ej har vare sig med
Xerxes eller Kristus att skaffa, till det öppet
smerdja-kovska sunda förståndet, som hos Tolstoj först
förflackar och slutligen tillintetgör religionen, gör den till salt
utan sälta, till en religion utan Gud och djäfvul, en
kristendom utan Kristus och antikrist. Tolstoj sade i
sitt hjärta — ack naturligtvis inte i den store fader
Jeroschkas hjärta utan i den lille munken Akims —
»det finns ingen Gud» — och därmed stelnade han
till ro, lefvande död. Om än Dostojevski inte helt
fattade allt och därför i sitt hjärtas innersta med Dimitri
Karamasov sade: »Jag är kvald af Gud. Detta är mitt
kval: om han nu inte finns?» — så kvaldes han dock
in i det sista — och kanske var det af detta kval han
dog. Det ges väl öfverhufvud, i alla religiösa rörelsers
historia, intet exempel på större kval och törst efter tro
än Dostojevskis. Det har funnits större tro, större
helighet; men just sådana religiösa kval, ett sådant
törstande efter Gud har aldrig förr erfarits. »Klappen och
eder skall varda upplåtet.» Om det upplåtes för oss,
så är det därför att han har klappat. Icke vi för öfrigt
utan de, som verkligen skola ingå i det förlofvade land,
han var den förste att se och visa hän på, fastän han
icke själf beträdde det — skola förstå hvad Dostojevski
varit för Ryssland.
»— Är det en hare ni behöfver?» frågar Schatov
Stavrogin vid afslutningen af samtalet om det ryska
gudsfolket.
»— Hva.. ad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
