Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
hvad munken Akim är för Tolstoj — en varulf —
och hur mycket mera fruktansvärd och förledande! Och
en ängslig fråga är nära att undslippa oss: om
Dosto-jevskis »hela hemlighet» skulle vara densamma som
Storinkvisitorns? Om också Dostojevski helt enkelt »inte
tror på Gud» eller tror på två gudar, på Gud och
djäfvulen, som kämpa med hvarann i människans hjärta,
utan att man ännu vet hvilkendera som skall segra?
Och två gudar, det är värre än ingen enda —
återigen inte ensamt för de liberala »fräcka lymlarna», som
förebrådde honom hans »bakåtsträfvande gudstro».
Vid denna beklämda fråga glider varulfven helt
undan oss — ger sig allt längre och längre in i sin
spegellabyrint, där vi snarare skola tappa bort oss
själfva än hitta honom.
»Vi äro alla nihilister», erkänner Dostojevski. Ifall
äfven han stundom kände sig som nihilist, var det
troligen i de stunder, då han allra ifrigast försökte att
gälla för »en torgmadam på nittio kilo, som offrar
vaxljus åt Gud», och då han badade bastu i sällskap med
Mesjtscherski. Dostojevski skulle naturligtvis ha lätt att
rättfärdiga sig inför oss genom hänvisning på de
historiska och sociala förhållanden, under hvilka han lefde;
men vi skulle därför inte bli bättre till mods. Hans
lifs grundtanke — »ortodoxiens formel» — är ändå
in i denna dag oförklarad, kanske mer oförklarad än
någonsin och följaktligen ofruktbar. Den omätliga
religiösa kraft, som fanns inom Dostojevski som en
möjlighet, är fortfarande endast en möjlighet och går
nästan alldeles förspilld för framtidens religion eller
kanske rent af står den hindrande i vägen.
I denna mening är den sanne Dostojevski nästan
lika litet känd som den sanne Puschkin, den ryktbaraste
och mest okände af ryska skriftställare. Dostojevskis
verk äro som ett af alla förgätet, med sju slavofila
insegel försegladt krutförråd, som ännu inte användts till
en enda salva, fastän fienden redan står utanför portarna
och kriget rasar. Skulden härtill är åtminstone delvis
Dostojevskis egen, och tynger den inte honom, så tynger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
