Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
»erfar en sådan förnöjelse, att han utbrister i högljudt
skratt». Hur kunna till en sådan Gud säga: »Min
himmelske Fader»?
Detta är icke en Fader, icke en »Han» utan ett
»Det», något omänskligt och ohyggligt. »Någon med
ett ljus i handen ledde mig till en jättestor, vidrig
taranteln I furst Andrejs feberyrsel »står det utanför
dörren och försöken bända upp den», medan han själf
med öfvermänsklig ansträngning håller mot. Och då
»anblicken af ett högt starrgräs, som stack upp ur snön
på dikesrenen och förtvifladt vajade under trycket af
vinden, som beständigt ansatte det från ett och samma
håll», — då denna anblick kom den halft förfrusne
Brechunov att rysa till, så fick också han naturligtvis
en förnimmelse af detta det, detta något, som rör sig
någonstädes i kaos’ djup och därifrån sträcker ut mot
oss sina kalla, vidriga, ludna spindelben. Och då Ivan
Iljitsch »gråter öfver sin hjälplöshet, sin ohyggliga
ensamhet, öfver människornas grymhet, öfver Guds grymhet:
Hvarför har du gjort allt detta? Hvarför pinar du mig
så förfärligt?» — då han spjärnar emot i den svarta
säcken, där han stoppas ner af en osynlig,
oemotståndlig kraft, sparkar och slår som den lifdömde i bödelns
händer — då skymtar man återigen detta det, spindeln
som utsuger den förtvifladt surrande flugan.
Men är detta verkligen vår Gud? Är det alls
Gud?
Kristendomen är så djupt, om ock omedvetet
rotad i oss alla, äfven de mest irreligiösa, den
barnsliga bönen: Fader vår är så outrotlig ur våra hjärtan,
äfven de mest upproriska, att vi inte ens kunna
föreställa oss, att ett dylikt förhållande till Gud, hvilket nu
efter kristendomen synes oss vara liktydigt med
absolut religionsförnekelse, den fräckaste hädelse — att ett
dylikt förhållande till Gud en gång, nämligen före
kristendomen, verkligen var alla religioners art och väsen.
Vi kunna inte föreställa oss detta; men det är dock
så — från Zeus till Osiris, från Molok till Jehova —
öfverallt där offerlämningar ryka på blodiga altaren är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
