Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
och fyrade af; och kulorna fortsatte att susa som förut
från båda sidorna och söndersplittrade
människokroppar, och det ohyggliga verk fortgick, som ej är ett verk
af människors vilja utan af Hans, som styr människor
och världar.*
Människorna, som förgöra hvarandra likt »hetsade
spindlar,» veta ej för hvems skull de göra detta; men
fader Jeroschka, som känner djuret, vet att de göra det
för Hans skull, som »styr människorna» och blickar
ner på dem från sin höjd. Detta är djuret, som är
»klokare än människan» och fångar sin jägare.
Liksom af den gamle hedningen fader Jeroschka luktar det
af denne Gud »blod och vin», de lefvande mänskliga
drufvorna, trampade i det ohyggliga karet.
»Hvarför är din dräkt så röd? — Därför att jag
har trampat folken, och deras blod har stänkt och
nedfläckat hela min klädnad.»
»En osynlig hand ledde honom», säger Tolstoj
om Napoleon. — »Efter dramats slut klädde regissören
af aktören och visade honom för oss:
Se hvem ni har trott på! Sådan är han! Ser ni
nu, att inte han utan jag ledt er?»
Han har ledt er, han har trampat er. Och se —
han är inte en hjälte, inte en gud utan ett likadant
skälfvande kryp som ni alla. Ser ni nu, att inte han
utan jag hetsat er?
Detta är inte flammande »nitälskan» utan något
slags kall skadeglädje.
»— Är det möjligt, är det verkligen möjligt, att
ni inte kan föreställa er något hugnerikare och
rättfärdigare än det?
— Rättfärdigare? Hvem vet, om inte det just är
rättfärdigt, och vet ni hvad, jag skulle ovillkorligen
göra^ just sådan.» — Iskyla genomilar oss vid detta
Svi-drigajlovs eller fader Jeroschkas svar. Och åter se vi
för oss Honom, som blickar ner på slagfältet, på
folkens blodiga slåtter, se för oss den lille bleke
amster-damske juden, som då han iakttar de hetsade
spindlarna, hur »det ena krypet äter upp det andra» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
