- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
358

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

— Ja allt. Människan är olycklig, därför att hon
inte vet, att hon är lycklig... bara därför. Det är allt,
allt. Den som lär sig förstå, han blir genast lycklig;
i samma minut. Gumman här (Kirilovs värdinna) dör,
och flickan (värdinnans dotter) blir kvar — det är bra.
Det har jag upptäckt.

— Och att en dör af svält, att en annan
skändar en liten flicka — är det också bra?

— Ja. Och om någon krossar hufvudet på ett
barn, så är det bra; och om han inte gör det, så är
det också bra. Om de visste, att de ha det godt, så
skulle de ha det godt, men så länge de inte veta, att
de ha det godt, så ha de det dåligt. Det är det hela
— det är allt!» — »Den som lär dem att alla äro
goda, han gör slut på världen».

Vi ha redan hört detta någonstädes. »Såsom min
innersta natur lär mig, är allt nödvändigt, betraktadt
från synpunkten af en stor hushållning (im Sinne einer
grossen Ökonomie) och på samma gång också nyttigt
(i kirilovsk mening godt). Man skall icke blott
fördraga utan också älska det nödvändiga (man soll es
nicht nur trägen, man soll es lieberi). Amor fati —
kärlek till ödet — det är min innersta natur (das ist
meine innerste Natur)». Så talar Dionysos’ siste
lärjunge eller »den korsfäste Dionysos» själf, välsignande
sitt lidande, sin korsfästelse. »Allt är nödvändigt, allt
är godt, jag böjer knä för allt». — Alldeles detsamma
skulle munken Sosima kunna säga, och han gör det i
själfva verket också: »Allt är godt och härligt», säger
han, »ty allt är sanning. Hvarje skapadt väsen, hvart
löf sträcker sig mot Ordet, sjunger Guds lof.» Här
går Nietzsche-Kirilovs och Sosimas samstämmighet ända
till detta »gröna löf», som föranleder Kirilovs
»upptäckt», att allt är godt — Amerikas upptäckt efter
Kolumbus, upptäckten af kristendomen efter Kristus.

Före Kristus fanns tålamod och undergifvenhet,
skräck eller knot, men aldrig och ingenstädes fanns
»kärlek till ödet»; detta är något nytt, oförståeligt för
barbar och hellen och jude, ej förenligt med någon af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free