Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
liga — hvarken den matematiska formeln två gånger
två är fyra eller den mekaniska tyngdkraftslagen; —
jag kan endast älska det inre, lefvande, med mig
befryndade — jag kan endast älska »Fadern». Om jag
verkligen börjar älska nödvändigheten med den högsta
kärleken, så upphör nödvändigheten i och med
detsamma för mig att vara nödvändighet och blir frihet:
»Ske icke min vilja utan din.» Om jag börjar älska
ödet med den högsta sonliga kärleken, så upphör
ödet att för mig vara öde och blir den lefvande Guden
— Fadern: »Jag och Fadern äro ett.» Sonens kärlek
till Fadern är det högsta af allt — Kristus; »kärleken
till ödet», den omedvetna kristliga kärleken till det
hedniska ödet är halft Kristus, halft Dionysos — icke det
allra högsta utan det medelhöga, alltså ett mellanting,
något halft, hvarken svart eller hvitt utan grått, hvarken
kallt eller varmt utan ljumt. Återigen »det skamliga
emedan alltför välförståndiga», det borgerliga »lagom»,
saltet utan sälta, den vedervärdiga, ljumma, grå
töväderssörjan, som utmärker hela XIX seklet, det tredje
ståndets sekel.
Ja äfven här och kanske framför allt här på dessa
den västereuropeiska och ryska kulturens högsta
punkter, hos Kirilov och Nietzsche liksom kanske delvis hos
Dostojevski själf och förvisso hos Tolstoj, härskar
tids-anden, mellantingens fruktansvärde demon, den
ogenomträngliga, neutraliserande skiljeväggen mellan två poler,
vår demon, som uppfyller världen, den väldige och
vidrige »skrofulöse satungen af den misslyckade sorten»,
den hopblandande och flatskrattande anden, den ryske
lakejen Lavruschkas och världslakejen Smerdjakovs ande.
»— Jag skall börja och sluta och öppna dörren.
Och jag skall frälsa. Egenvilja! Det är allt,
hvarigenom jag på den viktigaste punkten kan visa min
okuf-lighet och min fruktansvärda nya frihet. Om Gud inte
finns, är jag Gud. Jag tror, jag tror!»
Och man blott väntar, att Kirilov skall afslöja sig
som en sann profet, den store Zarathustra; ett hosianna
skall ljuda, skakande himmel och jord, blixten skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
