Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
som kanske ingen någonsin varit, kanske till och med
närmare än munken Sosima. De förgås, därför att de
ändå icke förstodo denna sin närhet till Honom. De
trodde, att de voro de första, som beträdde denna väg;
men vägen var redan förut tillryggalagd. Det fanns en
människa på jorden, som, då hon påtagit detta kval,
uthärdade det intill änden och därigenom en gång för
alla frälsade oss därifrån. Denna människa var — Gud,
ty den som först af alla på jorden sade: Jag är Gud,
och förmådde bära och utstå detta intill änden — han
var ock i sanning Gud. Just däri att han utstod detta,
utstod det ingen enda människosjäl kan utstå, däri att
han i detta är ensam och någon honom jämlik i kraft
aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas — just
däri ligger hela det gudomliga undret i hans
framträdande. Ja han utstod detta, men vi veta, att det
kostade också honom blodssvett, att också han var
»förfärligt olycklig», därför att han var »förfärligt rädd», och
att hans själ var ängslad och bedröfvad intill döden.
. »Nu är min själ bedröfvad, och hvad skall jag
säga? Fader, fräls mig utur denna stund! Dock,
fördenskull har jag kommit till denna stund. Fader,
förhärliga ditt namn, — Ske icke min vilja utan din».
Alltså, det ges för oss två alternativ: endera skola
vi bekänna honom, men utan alla förbehåll — bekänna
att han och Fadern äro ett; och då beträda vi icke den
väg, där Kirilov och Nietzsche förgingos, då är för oss
den som har kommit och den som komma skall,
gudamänniskan och människoguden — ett; eller också
skola vi förkasta honom, men också helt, och
återvändande till Kirilovs och Nietzsches utgångspunkt
måste vi då oundvikligen fortsätta den fruktansvärda
väg, som de endast hunno beträda: om icke Fadern
finns, finns icke Gud, och om Gud icke finns, är jag
Gud. Denna väg, som är den enda möjliga förbi
Kristus, var af honom förutsedd och förutsagd: »Jag
har kommit i min Faders namn, och I mottagen mig
icke; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen
/ mottaga». Detta betyder ju: jag säger: om Gud finns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
